- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
221

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF WACHTMEISTER OCH J. L. HÅRD

221

kunnat för att hjälpa och gagna sina fångna landsmän, men
hade därvid understundom råkat ut för den svartaste
otacksamhet.1 Att han under hela sitt lif var en vän af Sverige
framgår så väl af de svenska sändebudens i Berlin, Zöge von
Manteuflels och Garisiens skrifvelser, som af den välvilja och det
intresse han visade de svenska officerare, som fingo eller
förgäfves sökte anställning i preussiska hären.

Med srn egen familj liksom med sin hustrus upprätthöll
grefve Hård en liflig förbindelse, och när han om våren 1778
insåg, att ett krig mellan Preussen och Österrike var
oundvikligt, skref han till flera af sina släktingar och vänner i Sverige
och uppmanade dem att underrätta sina unga anhöriga, som voro
officerare, att flera af dem kunde få anställning i preussiska
hären, om de så fort som möjligt begåfvo sig till Berlin. Hård
hade nämligen detta år liksom år 1757, fått i uppdrag att
uppsätta ett så kalladt friregemente af två bataljoner.
Uppsättningen af detsamma försiggick med stor skyndsamhet, dagligen
anmälde sig till inträde i detta regemente »åtskilligt ungt
manskap af de härvarande familjer och handtverkare.»2 Han
yttrade ock till svenske ministern i Berlin, a-tt han önskade, det
många svenskar skulle komma och engagera sig vid hans
regemente.2 Han försäkrade äfven, att han skulle försöka skaffa
sina landsmän alla de förmåner härstädes, som möjliga voro.
Många svenskar skyndade ock till Berlin dels på grund af Hårds
uppmaningar, dels ock på grund af Gustaf III:s.
Tillströmningen vardt likväl så stor, att de, som sist ankommit till
Berlin, icke kunde få sina önskningar uppfyllda. Men bland
dem, sorn först anländt, var den 21-årige Gustaf Wachtmeister.
I medlet af maj 1778 kom han till Berlin jämte tre andra
officerare vid konungens eget regemente, fänrikarne Thestrup, Brandt
och Johan Jesper Lagercrantz. Såväl Gustaf Wachtmeister som
dessa blefvo anställda vid Hårds regemente. Vid detsamma fingo
äfven flera andra svenskar inträda som officerare, nämligen grefve
Horn, kapten i arméen och f. d. löjtnant vid lifgardet, som
tjänstgjorde under en del af kanipagnen som kompanichef, under en
annan del som Hårds adjutant, vidare löjtnanten och
lifdra-banten A. U. Hjulhammar och flera andra.1

1 Mémoires d’un Gentilhomme Suédois p. 200—201.

2 Zöge v. Manteuffel till kanslipres. 1778 21/3, Riksarkivet.

3 Se bilagan till Zöge von Manteuffel bref af den 12 juni till kanslipresidenten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free