Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF WACHTMEISTER OCH J. L. HÅRD
223
seende på de föreställningar Fredrik II nu gjorde, började denne
redan i mars ställa sin armé på krigsfot för att med vapenmakt
hindra Österrikes förstoringsplaner. För fjärde gången skulle
Fredrik II således draga svärdet mot Österrike, och Maria
Teresia skulle åter få att göra med »den elake mannen»,
som fråntagit henne Schlesien, »Österrikes pärla», och som hade
till sitt förfogande det yppersta infanteri i världen samt en armé,
som i styrka var Österrikes öfverlägsen. Därtill kom, att
Fredrik fick Sachsen till bundsförvant, hvilket i icke ringa grad
ökade hans styrka. Det var Fredriks plan, att med två härar
inrycka i Böhmen, där de skulle förena sig vid öfre Elbe. Den
ena, som skulle uppbryta från Schlesien, skulle den gamle
konungen själf kommendera; den andra åter, som bestod både af
preussiska och sachsiska trupper, hans broder prins Henrik. Från
Sachsen skulle denne inrycka i Böhmen. Konungens armé bestod
af 81 bataljoner fotfolk och 123 skvadroner kavalleri jämte ett
fruktansvärdt artilleri. Hela denna här utgjorde nära 100,000
man. Prins Henrik åter hade under sitt befäl, utom ett starkt
artilleri, 61 bataljoner infanteri och 110 skvadroner kavalleri.1
Hans armé var något mindre än konungens, men torde likväl
hafva utgjort öfver 80,000 man.2 Under prins Henrik skulle, utom
andra, generallöjtnanterna Hård, Möllendorff och den från
svenskarnes deltagande i sjuåriga kriget bekante Belling kommendera.
Redan den 6 april hade Fredrik den store lämnat Berlin och
begifvit sig till Schlesien för att öfvertaga befälet öfver den
armé, som därstädes i Glatz skulle vara samlad före denna
månads utgång. Prins Henrik däremot dröjde ännu länge kvar
i Berlin och jämte honom äfven general Hård. Men den 29
juni på aftonen ankom från konungen till hans broder en kurir,
som medförde befallning till prins Henrik att ofördröjligen med
1 Zöge von Manteuffel depesch d. 25 juli har som bilagor bägge arméernas
ordres de bataille.
2 I sina memoirer s. 356 uppger Hård konungens armé till 100,000 man och prins
Henriks till ungefär samma styrka. Allg. Geschichte in Einzeldarstellungen,
Das Zeitalter Friedrichs des Grossen vou D:r Oncken II, s. 752 uppger både
konungens och prins Henriks armé till 80,000 man. Dock är att märka att såväl
konungen som prinsen, då de inbröto i Böhmen, hade i Glatz och Sachsen
kvarlämnat trupper; med dessa utgjorde nog deras respektiva härar den styrka Hård
uppgifver. För själfva framställningen af krigshändelserna stöder sig Oncken
pä E. Reimann, Geschichte des Bair. Erbfolgekriegs, hvilket arbete jag först i
allra sista stunden lyckat få tillgång till. Jag har därför som källa
hufvudsakligen måst begagna svenske envoyén frih. Zöge von Manteuffel» skrifvelser till
Gustaf III och kanslipresidenten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
