Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
A. HAMMARSKJÖLD.
är det däremot, att konungen efter 1772 års statshvälfning lät
erbjuda Hård att blifva general i svenska arméen samt
kaptenlöjtnant vid drabanterna.1 Men huru gärna än Hård ville mottaga
detta anbud, såg han sig dock nödsakad att afböja detsamma,
emedan han nogsamt visste, att Fredrik den store, som var
högligen missnöjd på sin systerson för statshvälfningen, icke skulle
tillåta honom att utbyta den preussiska tjänsten mot den svenska.
Fredrik den store ville väl heller icke för Rysslands sknll tillåta, att
den svenske konungen förvärfvade en af hans bästa generaler.
Efter 16 eller 17 år återupptog dock Gustaf III frågan. Ty
1779, eller kanske redan 1778, lär Gustaf III, enligt
Ehren-svärds uppgift hafva låtit erbjuda general Hård att blifva svenskt
riksråd och att få högsta ledningen af krigsdetaljerna, om han
ville återinträda i svensk tjänst. På sommaren 1779 var Hård
också villig att mottaga detta lysande anbud. Han begärde
fördenskull af Fredrik den store afsked ur preussiska krigstjänsten
och förebar øåsom orsak till detta steg sin sjuklighet. Fredrik
den store tog mycket illa vid sig häröfver och gaf i högst
onådiga ordalag Hård afslag på hans begäran. Konungen sade honom
bland annat, att han några dagar förut från Sverige hade fått
underrättelser om att Hård för att få återinträda i svensk tjänst
skulle begära afsked ur den preussiska. Fredrik den store
förklarade ock på samma gång, att han af denna orsak icke ville
gifva sitt samtycke till Hårds afskedsansökan. Att Hård, såsom
somliga uppgifva, förnekat sanningen af dessa »underrättelser»
förefaller icke otroligt. Men att nämnda underrättelser
öfverensstämde med verkliga förhållandet är säkert. Hård utvecklade
för svenska ministern såsom sin mening, att detta rykte, som
kommit ut i följd af någon »indiscretion hemma i Sverige och
af någon dess väns välmening för honom, hvilken visst icke
insett följderne, förorsakar honom mycken chagrin, såsom han det
mig ännu i går förtrodde, och då han eljest hade kunnat hoppas
att vinna sin åstundan, vet han nu icke hvad honom förestår.»
Hvad som ytterligare hade styrkt Fredrik den stores uppfattning
om orsaken till Hårds afsked var, dels att Hård på samma
gång som han bad om afsked för egen del äfven hade begärt det
för sin son, som var löjtnant vid ett preussiskt regemente, dels
ock att flera utländska tidningar uppgifvit, att general Hård i
1 G. J. Ehrensvärd, Dagboksanteckningar II, s. 110—111.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
