Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
A. HAMMARSKJÖLD.
Hannover, ty dén hade sitt säte i England, så svarade åe
nyssnämnde »vederbörande», d. v. s. magistrater och provinsstyrelser,
att svenskarne borde vända sig dit. Men hvad tallarna
beträffade, sade dessa »vederbörande» samstämmigt, att, sedan svenskarne
för omkring hundra år sedan voro i landet, hade inga främlingar
fallit på den tanken att bemäktiga sig landets tullinkomster.
Morian, som alltid blindt lydde sin konungs befallningar och
tillika var ända till ytterlighet servil,. han brakade nämligen
ideligen tala om »hvad konungen i sin vishet beslutit», började
ock att söka bringa alla Gustaf IV Adolfs förslag .i
verkställighet. Hade han fått fortsätta härmed, så skulle Sverige ha
blifvit ytterligt koitiprometteradt inför utlandet och framfor allt
hvad England beträffade. Men till lycka för svenska namnets
heder ankom i december, eller kort efter sedan Morian börjat
sätta saken i verket, generallöjtnant Wachtmeister till
Lüneburg såsom befälhafvare för de b&gge brigader, som jämte öfverste
von Cardells ridande artilleri och 4 skvadroner skånska
linie-dragoner utgjorde första linien af den i Tyskland opererande
svenska arméen. Wachtmeister gjorde genast slut på trasslet.1
Ty genom sitt »lugna väsen och frimodighet afhögg han knuten
på ett galant vis. Han skref till konungen, aflämnande de redan
inkomna filippikerna, med tillägg, att han ansåg sin plikt vara, till
räddande af svenska nationens och dess konungs ära, föreslå i
underdånighet, att Hans Maj:t sade sig nu hafva bekommit, hvad engelska
regeringen utfäst sig att lämna, och att således de gifna orderna
om tulluppbördens reserverande återtogos. (I annat fall, sades det,
att han ansåge sig böra begära sitt entledigande från befälet.)
Åter-kallelsen kom, och den lugne mannen, ärlig aristokrat i botten,
nämnde aldrig ett ord för någon härom, eller kommunicerade sig
ens, som jag tror, med sina närmaste öfver hvad han tillgjort i den
saken; ty det behöfdes icke, och att hafva handlat rätt, var honom
nog. Hans ridderliga sinne medgaf icke heller att slå sig till riddare
på sin konungs räkning. Man anade förhållandet allmänt nog ändå;
och när konungen några dagar därefter öfverkom, kunde man icke
förmärka, att något passerat dessa herrar emellan, och alla gladde sig
åt att ändtligen konungen fått en heders- och klok man vid sin sida».
»Detta är egentligen nog för att stämpla mannen, som
visserligen var något rak och stel till utseendet samt förnäm i hållningen,
men hjertlig och förtrolig, då man kom honom närmare. Han
älskade under sin verksamhet i kriget, icke att omtala några bragder,
men att gärna återkomma till det af Fredrik II improviserade
arf-följds-kriget^ hvarvid han som ung officer tjänstgjort och sett
åtskilligt rörande större massors rörelser och uppställning t öfverensstämt
1 Gustaf Björlin, Sverige« krig i Tysklund åren 1805—7, a. 89-91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
