Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. J. HÖPPENER
323
Denna tilldragelse är i brefvet till Frölich ntstofferad roed
åtskilliga detaljer af för Höppeners mandom mycket smickrande art.1
I oktober 1754 hade Höppener gift sig med Rebecca Amnäus,
dotter af kryddkrämaren Amnäus, som redan 1739 aflidit.
Modren, som 1741 ingått nytt gifte med kryddkrämaren Nordman,
hade 1749 jämväl aflidit. Styffadern synes icke ha gillat
Re-beccas val af make och gjorde svårigheter vid utbetalande af
hennes arf, hvarför Höppener på egna och sin svåger Philipp
Amnäus1 vägnar begärde utsökning i slottskansliet, »hvarest
invändes, att ingen afvittring kunde ske, innan laga delning
föregått: och blef alltså målet förvist och instämdt till denna
stadsens Justitiæ Collegium och förmyndarekammare d. 21 november
1744. Efter flera konferenser och en allvarsam skriftväxling
resolverade Justitiæ Collegium d. 13 mars 1755, att delning skulle
ske efter 12 kap. 4 § ärfdabalken i löst och fast af tillordnade
delningsmän», hvilka »så begingo denna förrättning, att Justitiæ
Collegium upphäfde sitt eget utslag och resolverade de novo d.
12 därpå följande maj, att arfvingarna borde för lösörena taga
lösen ; men, utan att déterminera, huru eller efter hvad värde det
borde ske, åter igenom det 3:dje utslaget d. 3 juni 1755
utställde frågan därom till trätoämne styffadern och arfvingarne
emellan.» 2
Rättegången drog emellertid ut på tiden. Striden afgjordes
hos justitiekollegiet först 1757, och därefter gick målet till
råd-stugurätten, som efter flera anmaningar från justitiekanslern hos
hvilken Höppener besvärat «ig, slutligen d.K 10 juni 1758 tog sig
för att börja handlingarnas föredragande. Nu ingick Höppener
till Kgl. M:t (d. 28/2 1759) med nya klagomål, i hvilka han
anhöll om rättegångens påskyndande och häftigt utfor mot
ledamöterna i Stockholms stads domstolar. »Förskräckelse och
fruktan hafva redan nog allmänt intagit hjärtats inälfvor, så att
Eders Kongl. Maj:ts i sådan nöd utställde fattige undersåtare,
darrande och tiggande [tigande?], hällre må fördraga sitt eländes
bitterhet än hos sådane domare söka bot.» I en senare inlaga
(af d. ß/5) förvånar sig Höppener öfver, att magistraten funnit
detta vara ett insulterande af ämbetsmän, och talar om
skamfläckar, hvilka äro »svårare för Justitiæ Collegium att tillstå än
1 Afskrifter af brefvet finnas i H:s samling, i Bergianska samlingen och i
Be la Gardieska handskriftsamlingen i Lund.
2 Se de tryckta handlingarna i målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
