- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
327

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P. J. HÖPPENER

327

mängd rättegångar blefvo häraf följden, men vi lämna dessa å
sido.1

Slutligen föll i Göta hofrätt, dit Höppener vädjat från
Linköpings rådsturätt, dom i målet den 21 inaj 1783. Det heter
häri, att Höppener, hvilken det ålegat påskynda sterbhusets
utredning, och som »blandat sig uti anstalten roed Torfvinge
skatte-rusthålls försäljande, det han ej heller förneka sökt», likväl,
såsom »handlingarna ljusligen ådagalägga, ... i samfälta 14 år
och därutöfver tegat utan att äska boets skiftande och
utredande». Därtill hade han »icke med något enda lagligt bevis
gittat styrka eller sannolikt göra dess blotta föregifvande», att
han användt de uppburna medlen »till betalning af sterbhusets
gäld och skuld, hvilken enligt handlingarnes föranledande och
de hållne arfskiftens innehåll på annat sätt blifvit gulden.»
Höppeners klagan ogillades således fullständigt och dessutom blef
han, såsom vanligt, bötfälld, enär han »uti sine till Kongl.
Hofrätten ingifne skrifter van vördat och missfirmat rådstufvurätten i
Linköping och dess vederpart prosten Askegren samt om
assesso-ren Sparschuch haft försmädliga tillvitelser och det med
åsidosättande af tillbörlig aktning för dess erhållne assessorsfullmakt.»

Huruvida nu de vinnande hade uågon reel fördel af denna
dom, — därom kan man hysa berättigade tvifvelsmål. En af
dem, förre korpralen Gari Höppener, som tyckes hafva varit vida
mindre begåfvad än brodern — hau hade flera år tjänat som
dräng på fädernegården Torfvinge — begärde genom slottskansliet
utmätning hos sin bror assessoren för att utbekomma en del af
sitt arf. Den senare framdrog nu ett kvitto af år 1775, enligt
hvilket Gari redan 1757 skulle erhållit dessa penningar och mer
därtill. Slottskansliet tog ej hänsyn till detta, men i Svea
hofrätt hade assessorn bättre framgång; här hette det, att det ej
fanns skäl för lagsökning. Gari fick nu på grund af sin
fattigdom af hofrätten tillstånd att utan afgift vädja till Kgl. M:t,
men då hans klagoskrift där inlämnades efter fatalierna, kunde
den ingen verkan hafva.2 I denna skrift förklarar Carl det
nämnda kvittot vara »alldeles icke af mig utan af nedrig och

1 Jag har funnit icke mindre än 27 särskilda utslag och domar tifkunnade
under processens hela gång. — Älf skrifver till Lidén d. ’é/4 1775, att i
Höppe-nerska sterbhnset »en gräselig anda af missförstånd kontinnerar». (Upps. Bibi.).

2 Svea hofrätts utslag af d. 22 och 30 juni 1786; böneskriften till Kgl.
M:t bland Biographica i riksarkivet. — Äfven i detta mål hade H. användt sådana
tillmälen, att hofrätten ansåg dessa böra lagligen beifras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free