- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
347

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P. J. HÖPPENER

347

vårdslöshet. Han anställde hos Svea hofrätt åtal mot
landshöfdingen i Upsala Rudbeck och dennes underlydande, och en
rättegång uppstod, som fortgick i flera år och i hofrätten slutade
med åtalets ogillande, utan att dock af de vidlyftiga
handlingarna 1 afgjordt framgår, att Höppeners påståenden om de
begångna våldsamheterna varit osanna. I ett odateradt bref *
skildrar Höppener med starka färger sina olyckor. »Jag måste se
min hustru och mina barn med tårar i ögonen ligga på
haim-kärfvar, beröfvade allt hvad själfva mänskligheten icke kan umbära
bland vildar och barbarer. .. Denna facklan satte elden i
af-undens och arghetens mig åtriktade dödelige skott. Till och med
falska skuldsedlar, paskiller och nidingsverk blefvo mig
debiterade.» Likväl hade konungen 1776 med egen mun lofvat, »att
mig skulle ske rätt så uti denna som den hvilande
tryckfrihetssaken, ifrån hvilken jag har att räkna min utmärkta
förföljelseperiod.» Sparre och hofrättens ledamöter, soiu buro agg till
honom för händelserna 1774, voro, trodde Höppener, de
egentliga upphofsmännen till alla hans olyckor.

Dessa handlingar gifva oss en intressant men föga
uppbygglig inblick i tidens rättegångsväsende. Mig åtminstone förefaller
det otvifvelaktigt, att Höppeners klagomål varit befogade, om
ock hofrätten efter sin samtids dom varit mindre felaktig än
efter vår tids; det är ju ock all sannolikhet för, att han efter
sin vana öfverdrifvit skildringen af sina lidanden och de mot
honom begångna orättfärdigheterna. Märkvärdigt förefaller det
ock, att Höppener, som allt ifrån revolutionen hade så
förträffliga förbindelser på högre ort, ej kunde utverka målets
upptagande förrän 1779. För öfrigt är det en egendomlig nemesis
däruti, att han, som vid arfstvisterna efter sina föräldrar och
väl äfven annars9 visade sig så förfaren »i rättegångar och
särdeles deras missbruk», genom att själf blifva gäckad af rättvisan
måste försona, hvad ban så brutit.

Sommaren 1786 hade Höppeners affärsställning blifvit så
dålig, att han försattes i konkurs.4 Emellertid bodde han kvar
på Wettstagård ännu 1789, hvilket år hustrun där afled den 13
juni. Förhållandet till familjen, öfver hvars lidanden vid den

1 Tryckta i Lycurgus 8. 709—758.

3 Ställdt till »Monseigneur». Riksarkivet, Biographica.

3 T. ex. i det ofvan vidrörda Ostermarkska målet.

4 Posttidningarna 1786 n:r 95.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free