Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 ÖFVERSIKTEN, OCH GRANSKNINGAR
för hela tidehvarfvets kabinettspolitik, och Höpkens tillvägagående
erbjuder därvid egentligen ingenting annat anmärkningsvärdt, än att han
liksom behöfver finna ursäkter för sitt tillvagagående, och att han
först i yttersta nöd tillgriper de medel, som den samtida diplomatin
ogeneradt använde, till och med i onödan brukade såsom sport.
Att Höpkens ädla natur aldrig fann sig riktigt hemmastadd i det
diplomatiska ränkspelet, aldrig fullt förtrogen med de oändligt
invecklade och skiftande situationerna inom den samtida europeiska
politiken, framträder någon gång. 1760 den 30 maj skref han till
Ulrik Scheffer: »Jag bekänner med Herr baron och ministern, at ju
längre detta väsendet varar, ju svårare blifva conjuncturerne och
angelägenheterna at 8kiöta. För mit fäderneslands bästa önskar jag åth
detsamma en skickeliga re till styresman af så beniga omständigheter,
som desse äro; men då denna bördan fallit på min lott, vill jag giöra
mit bästa.»
Meu under dessa år mognade äfven Höpkens politiska insikter
till själfständig uppfattning utöfver de trånga partidoktrinerna, som
han förut så ifrigt förfäktat. Hans ljusa och klara förstånd arbetade
sig fritt från de ekonomiska och politiska dogmer, som ännu
förfäktades lika ifrigt som förr af partiets massa. Redan 1756 uttalade
han sitt tvifvel till rådsprotokollet d. 10 febr. angående nyttan af
husvisitationen af öfverflödsförordningar, af alltför sträng protektionism;
till och med handelsbalansens och vexelkursens bevisande kraft drog
Höpken i tvifvelsmål. Äfven tron på nyttan af Frankrikes vänskap
och hatet mot England försvann så småningom, och 1759 sökte Höpken
ej allenast korsa franska politiken, utan äfven i djupaste hemlighet
närma sig England.
Frigörelsen från Hattpartiets traditionella åsikter i utrikes
politik och ekonomisk lagstiftning bidrog till Höpkens fall. Af de
dogmatiska Hattarne med Fersen i spetsen betraktades han nära nog
såsom en affälling, och hans fall var mer ett verk af dem än af de
gamla motståndarne. Höpken drog sig tillbaka från politiken, ehuru
han ännu var i sina bästa år, och hans betydelse såsom statsman kan
från denna tid anses slut, ehuru han naturligtvis fortfarande var en
insiktsfull och intresserad iakttagare af det politiska lifvets växlingar.
Tviflet på de gamla principer, som Höpken under sin tidigare
bana ined liflig entusiasm förfäktat, och den däraf följande brytningen
med de gamla vännerna alstrade en viss misstämning, en pessimistisk
uppfattning, som de häftiga partistorraarna under frihetstidens sista
period bidrogo att underhålla och öka. Gustaf III använde Höpken
en tid såsom statsdekoration att därmed pryda sin rådkaramare. Det
kunde knappast alstra en ljusare och gladare åskådning. Så val
härigenom som genom den ringa betydelse, Höpkens rådslag ägde för
de maktägande, äro hans statsskrifter efter nedläggandet af
kansli-presidentämbetet vida underlägsna dem från hans egentliga
stats-mannatid.
Till sist ännu några ord om de nu samlade och utgifna
statsskrifterna af Höpkens hand. Det är själfklart, att en sådan samling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
