Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
ÖFVERSIKTEN. OCH GRANSKNINGAR
Förf:s faktiska uppgifter tyckas vara noggranna. Ett och annat
detaljfel — såsom att Whitelocke redogjorde inför protektorn for sin
ambassad i juni 1654, hvilket bör vara juli, — samt några felaktiga
citater — särskildt af Pufendorf — få väl skrifvas på sättarens
räkning.
O. JR. F.
Litteratur om Uppsala möte.
En liten litteratur har med anledning af jubileet uppstått om
mötet i Uppsala 1593, såsom ju också var att vänta. Innan jag
nämner något om densamma, kunde inledningsvis några ord vara att
säga om ämnets äldre behandling.
Sedan mötets beslut 1594 blifvit utgifvet, är väl Kenicius den
förste, som uttalat sig om dess sammansättning och resultaten af dess
verksamhet — i företalet till 1614 års handbok. Det vardt emellertid
af naturliga skäl helt knapphändigt och hans uppgifter, fastän
fullkomligt korrekta, blefvo ej vidare uppmärksammade. — Den gamle
Johan Messenius ägnade åt Uppsala möte föga mer än en half sida
i sitt stora verk och redogjorde helt kort för besluten. Eftervärlden
har i denna fråga hos honom just ingenting haft att hämta.
Samma år Messenius dog (1636) utgaf Laurentius Paulinus
Gothus sin Historia arctoa. Det nämnes där (Lib. II c. 74) några
få ord om mötet. Det enda märkliga är uttalandet om dess
sammansättning: »de sententia senatorum omnes regni ordines ad generale
concilium Ubsaliam convocandos curavit». Således redan Paulinus
talar om att »alla riksens ständer» där varit samlade, och han hade
dock, uppgifves det, själf varit tillstädes i Uppsala under maradagarne
1593. Ett bevis på, huru ringa vikt man den tiden fäste vid
uttryckens exakthet, huru lätt de personliga minnena utan stöd af den
tryckta litteraturen fördunklades. Två år seuare (1638) fullbordade
kyrkoherden i Turinge Laurentius Raymundius sin Historia
U-turgica, som länge förblef otryckt men spriddes i afskrifter. Man
skulle väl väntat att där finna en korrekt skildring af mötet såsom
afslutning på den liturgiska striden. Långt därifrån. Denne af
regeringen uppmuntrade medelmåttiga författare har blott gifvit
ytterligare häfd åt riksdagéteorien genom att efter 1594 års tryok uppräkna
såsom mötesdeltagare alla, hvilkas namn där förekommo. Det enda
hos Raymundius, utom detta misstag, som gått till eftervärlden, är
anekdoten om Norrlandsprästens ordväxling med mötets ordförande i
anledning af liturgien.
År 1642 trycktes Joh. Baazii stora kyrkohistoriska verk,
/n-ventarium ecclestæ Sveo-Qothorum, det första arbete i sitt slag i vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
