Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEYTRÄGE ZUK LEBBNSGESCHICHTE JOH. RBINH. PATKULS 81
Från universitetslifvet och därpå följande resor återvände han
till Lifland för att som familjens hufvudman taga i besittning sitt
fädernearf, hvilket utgjordes af godsen Kegeln, Podsem, Baltemoise,
Rosenblatt, Brinkenhof och Waidau. Han ville samla dem alla i sin
egen hand genom att utlösa sina yngre bröder. Men härigenom
invecklade han sig i nytt penningetrassel och råkade i bitter ovänskap
med sin broder Karl Friedrich, hvilken ansåg sig hafva lidit orätt
vid uppgörelsen. I april 1681 började han en lång process mot
den forne förmyndaren Vietinghof; på landtdagen i Riga samma år
utmanade han denne till duell och ådrog sig därigenom fiskalisk
aktion. »Hos sonen», skrifver Buchholtz, »uppvaknade den från fadern
ärfda process]usten, och hans vid universiteten förvärfvade juridiska
fackkunskaper befordrade denna just icke ädla böjelse samt stärkte
hoppet om en lycklig utgång».
Märkligt är, att Patkul sökte och till någon del äfven fick
inträde på den juridiska banan, innan han beträdde den militära. Han
utverkade nämligen åt sig förord för en ansökan till assessorstjänst i
Dorpat, synes under någon kort tid skött tjänsten på förordnande
och upptogs då äfven som bisittare vid landrätten i Riga.
»Reduktionen i Lifland, hvilken gjorde så mången människa
olycklig, är äfven skuld till den brottslighet, som mig tillräknas»,
yttrade Patkul kort före sin död till pastor Hagen. Man får
emellertid nu af Buchholtz’ utredning inhämta, att Patkul själf icke på
minsta Bätt blifvit ekonomiskt drabbad af reduktionen; hans gods
hvilka alltsedan 1400-talet gått i arf inom släkten, var det aldrig
någon fråga om att reducera. Till hans »brottslighet» gaf sålunda
reduktionen en anledning endast på det sätt, att han genom
inblandning i de därom förda stridigheterna ställde sin advokatoriska
färdighet till sina ståndsbröders tjänst.
Det var ej i följd af reduktionen, utan genom hans eget
för-vållande, som Patkuls gods till slut gingo förlorade för honom och
hans släkt. Hans många processer och hans därpå följande
agitatoriska verksamhet, särskildt under hans vistelse i Stockholm sonj
ridderskapsdeputerad, gjorde, att hans affärsställning blef alltmer
under-gräfd. Efter flera misslyckade försök fick han slutligen låna
penningar af den rike rådsherren i Riga Johann Reuter. I mars 1684
erhöll han af denne 5,000 rthlr till låns mot förpantning af godset
Kegeln; två år därefter var skulden till Reuter fördubblad och två
andra gods voro då till honom pantsatta. Då Patkul slutligen genom
kommissionens dom förlorade sina gods, voro de sålunda till stor
del honom afhända redan förut i följd af hans affarstrassel.
Man får af Buchholtz’ berättelse det intryck, att det var snarare
adelshögfården än reduktionen, som till slut vållade Patkuls ofärd.
Han var det lifländska ridderskapets stridslystne advokat på ena hållet
mot svenska regeringen, på det andra mot Rigas borgerskap. Till
rådsherren Reuter fattade han ett hat, i hvilket gäldenärens ovilja
mot sin fordringsägare sammangöt sig med adelsmannens afund mot
den af svenska regeringen gynnade borgaren. Ett våldsamt utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
