Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ÖFVERSIKTEN. OCH GRANSKNINGAR
framkallades af den Lemsalska gränsprocessen, hvilken sålunda blef
för Patkuls följande Öde af den mest afgörande verkan.
Processen fördes af en adelsman mot staden Riga och gällde
rågången mellan godset Kulsdorf och det till staden hörande godset
Lemsal. Landrätten, i hvilken Patkul var bisittare, afgjorde saken
till stadens nackdel och grundade utslaget på en beskyllning, att
stadsrådet falskt återgifvit ett protokoll och en karta från äldre tider.
Stadsrådet vädjade till hofrätten i Dorpat, hvilken upphäfde den
rigiska landrättens dom och hänvisade målet till landrätten i Wenden.
En påföljande undersökning lade väl i dagen, att i protokollsafskriften
ett par rader blifvit uteglömda, men dessa syntes ej hafva någon
verkan på målets bedömande, och saken blef nedtystad, ehuru kronans
åklagare i början ifrågasatte att yrka »crimen falsi» mot rådet. Öfver
denna utgång blef Patkul högst förbittrad. I sin afgifna förklaring
utfor han med bitterhet både mot stadsrådet och mot svenska
regeringen. Sålunda yttrade han, att stadsrådet »vore skuld till, att en
så rättrådig konung måste falla under det olidliga predikat att mot
sina egna undersåter föra process med falska dokumenter» samt att
»Kungl, hof- och landrättens kanslier vore förfalskade och bragta i
sådan kon fusion, att. man icke kan förtänka någon part, om han sade,
att fides cancellariarum istarum vore märkligt fördunklad, ja till och
med despecterad». Det var i Öfvermåttet af denna sin förbittring,
som han på ett brutalt sätt misshandlade rådsherren Reuter, då de
båda befunno sig som gäster hos baron G. v. Mengden. Däraf
utspann sig en injurieprocess, hvilken var nära att förhindra Patkuls
afresa till Sverige som ridderskapsdeputerad.
Hastfer bemedlade väl, att Patkul fick afresa, men det forna
vänskapsförhållandet dem emellan är från denna tid tvärt brutet; det
ser nästan ut, som om Patkuls förfarande i det Lemsalska målet och
dess efterspel fört en sådan verkan med sig. Åtminstone framhåller
förf. på goda skäl osannolikheten af den föregifna rivaliteten mellan
Hastfer och Patkul om fröken Gertrud Lindenstjernas gunst. Patkuls
förhållande till fröken GertrudLindenstjerna är onekligen en liten glimt
af romantik, som skymtar fram bland de sträfva rättegångsakterna, men
ej på långt när hvad diktningen och historieromantiseringen velat göra
däraf. Att ett ömmare förhållande rådde mellan henne och Patkul
under den tid denne bodde som hyresgäst i räntmästare
Lindenstjernas hus, är nog uppenbart; att hennes föräldrar gynnade
förbindelsen med den högättade kaptenen, synes äfven antagligt. Men
Hastfers anläggning mot hennes dygd torde svårligen kunna vara
annat än en orimlig dikt, hvilken knappast någon annan än Patkul
själf under en senare tid kan hafva satt i omlopp. Under de 9V2
åren af sin guvernörstid uppehöll sig Hastfer endast ander kortare
sejourer (sammanräknadt 3 år) i Lifland. Från okt. 1690 till juni
1693 var han borta (till stor del i Sverige); i Lifland vistades han
sedan från juni till ett stycke i oktober 1793, men var då sjuklig
och tillbragte den följande tiden till kort före sin död på utländska
badorter. Både hans »alibi» och hans hälsotillstånd synas göra den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
