Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN I NORRKÖPING ÅR 1800
3
bankomyntet, alltmer började försvinna ur rörelsen, blefvo
kreditsedlarne det så godt som enda cirkulationsmedlet;
deras ständiga sjunkande förorsakade därför allmän
osäkerhet i affarslifvet, onaturligt uppdrifvande af alla varuvärden,
förlamande af kredit och handel o. d., och samtidigt led
statsverket allt större förluster, enär alla dess
upphandlingar måste ske med kreditsedlar efter gällande kurs, och
det likaledes mot hög agio måste uppköpa sina växlar på
utrikes myntsorter eller förskaffa sig bankomynt till
betalning af kapital och ränta på statsskulden.
Att Gustaf IV Adolf allt ifrån sitt regeringstillträde
lade sig vinn om den mest berömvärda sparsamhet i
statsförvaltningen — hufvudsakligen genom besparingar kunde
t. ex. under åren 1797—99 en statsskuld pä inemot 3 mill.
minskas med öfver 700,000 rdr. — hjälpte härvid ej till
fyllest. I synnerhet blef ställningen ohållbar genom de
olyckor, som tillstötte under åren 1798—1799: en allmän
missväxt öfver hela landet, ett felslående sillfiske, en
penningkrasch i Hamburg o. s. v., hvilka genom sin
ogynnsamma inverkan på landets inre näringslif och utrikes
handel än ytterligare försvagade dess ställning vid
penninge-transaktioner med utlandet och sålunda bidrogo att öka
växelbristen och stegra kursen. Äfven vid detta var
regeringen långt ifrån overksam, men det gick henne, såsom
redan Gustaf I haft skäl att klaga: »Händer dem hårda år,
hunger, pest eller hvad det vara kan, så måste vi bära
skulden.» När hon t. ex. för att skaffa bättre tillgång på
spannmål inskränkte eller förbjöd brännvinsbränningen,
knotade allmogen; när hon så åter mot slutet af 1799 gaf
bränningen fri, enär årsväxten af oaflåtlig väta blifvit
för skämd och föga kunde användas till annat, uppstodo
oroligheter i flere städer. För att råda bot på eländet
kräfdes kraftigare medel, än regeringen hade i sin hand,
och så måste riksdagen sammankallas.1
Riksdagen öppnades den 15 mars. För att med
konungen öfverlägga i de ärenden, som afsågo att »återvinna
1 Om realisationsfrâgans förhistoria, jfr bl. a. inledningen hos
Ilamn-ström, a. a.; för Gustaf IV Adolfs första regeringsår se i öfrigt
Adlerbeths Historiska Anteckningar, Örebro 1857, III, sid. 1—65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
