Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
S. CLASON
ordning och stadga i rikets vacklande penningeverk > och
for att granska statsverkets tillstånd, äskades i den kungl,
propositionen af samma dag jämlikt §§ 47 och 50 RF. ett
hemligt utskott, af tillsammans 45 medlemmar. Den 19
framställde emellertid pa riddarhuset en major Ake Holst
yrkande om att så väl de, »som blifva ledamöter af
banko-utskottet, som de. som skola granska riksgäldskontorets
förvaltning» och i all synnerhet de sistnämnde, »så vida
uppenbarandet af bankens tillstånd skulle anses betänkligt»,
måtte, i allt hvad dessa båda allmänna verk rörer, frikallas
från all tysthetsed och i stället erhålla behörig instruktion»,
att för respektive stånd »noga och offentligen uppgifva i
hvad tillstånd dessa verk sig nu befinna».1 I)et v av detta
memorial, som gaf upphof till den första konstitutionella
sammanstötningen, den s. k. publicitetsstriden.
Holsts memorial begärdes den 19 på bordet, och den 20
anhöll ban själf att det måtte »ännu vidare hvila». Saken
togs dock samma dag upp äfven af friherre Hans Hjerta
[Järta], som i ett särskildt memorial utvecklade sin
anslutning till Holsts förslag. Han talade där varmt för
nödvändigheten af att lägga en allmän kännedom om
finansernas ställning till grund för de anstalter till deras
upphjälpande, som skola vidtagas», häfdade folkets rättighet
att veta, huruvida den gäld, det garanterat och hvartill
det årligen gaf en dryg bevillning, »förminskas eller icke,
samt granska, huruvida bevillningen användes på ett sätt,
som befrämjar det ändamål, för hvilket den blifvit gifven»,
samt framhöll, att riksgäldakontorets kredit endast kunde
vinna på större offentlighet, under det att däremot under
hemlighållandet idet vanvärde, hvari riksgäldskontorets
löpande skuldsedlar allt mer och mer råkat, gifver
anledning till den förmodan, att någon betydlig afbetalning a
skulden icke skett». Likaså kräfde han offentlighet öfver
bankens ställning, för att därigenom ständerna skulle kunna
få den fullständiga kännedom om statens tillgångar, hvarpå
man ensamt kunde bygga finansreformen.2 — För sä vidt
i hans anförande skulle ligga en antydan om, att man
1 iprotornller hållne „ hos Högloflige Ridderskapet och Adeln vid
Riksdagen i Norrköping Ar 1800>, Stockholm 180O. 1, sid. 32.
2 Protocoller hos Ridd. och Adeln, I, sid. 48 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
