Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN I NORRKÖPING ÅR 1800 15
honom synas hemliga hållas böra, och äro de personer
alldeles uppdragne alla de rättigheter, som riksens ständer
själfve innehafva; men i alla mal, som uppenbara kunna
vara, blifva de riksens ständers plena meddelte och under
deras rådplägningar hänskjutna . Man framhöll, att den
här omtalade behandlingen icke kunde äga tillämpning, dä
det gällde ett ständernas eget verk, sådant som
riksgäldskontoret, hvilket man likställde med banken, som enligt
§ 55 i samma EF »förblifver .... ander deras (ständerna)
egen garantie och vard, skolandes förvaltas efter de
reglemente!’ och stadgar, som redan gjorde äro eller ännu af
riksens ständer göras kunna». Då ständerna, framhöll
oppositionen, hade rätt att efter behag styra med sina egna
verk, borde det väl stå i deras skön att afgöra, huruvida
dessas förvaltning borde vara hemlig eller ej. Motsidan
åter häfdade — och efter hvad mig synes med rätta —
att § 47 dock gaf honungen rätt att afgöra, hvilka ärenden
borde anses hemliga, och att HF. däruti icke kände någon
inskränkning för något mål af hvilken beskaffenhet det än
vara måtte. Hjerta synes visserligen velat bryta udden
af denna anmärkning med att urgera att »endast de mål,
som Kungl. Maj:t vill Riksens ständer proponera» d. v. s.
som uf ginge frän honom, men som han tillika ansåge icke
tåla offentlig öfverläggning, borde höra under hemliga
utskottet, under det att däremot icke skulle »i något fall
vara möjligt att genom en frågas väckande i plenum
kränka^ denna konungens rättighet, då det icke vore
»möjligt att känna de hemliga ärenden, hvarom Kungl. Maj:t
kan vara sinnad att med utskottet rådslå».1 Mot denna
lians argumentation kan dock anföras, att regeringsformen
intet förbud kände mot ett konungens initiativ äfven i
bank-och riksgäldsfrågor. För öfrigt synes oppositionen alldeles
ha förbisett, att regeringsformen, äfven om den
öfverlämnade en fråga ät ständernas afgörande, dock därmed icke
kunde anses hafva stadgat något om formen för detta
afgörande, utan att ständernas rätt borde anses oförkränkt,
vare sig deras beslut framgått ur plena eller ur ett
därtill befullmäktigadt utskott — och § 47 gaf ju uttryek-
1 Protocoll. hos Bidd. o. Adeln, I, sid. 72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
