Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN I NORRKÖPING ÅR 1800
23
gån g beslutade summan skulle utgå, var förbehållet ej
otänkbart. Huruvida det var lagenligt, är en annan fråga; men
där förelåg den gamla tvistefrågan, där man hade en gammal
oppositionsståndpunkt att förfäkta, och där jakobinernas»
angrepp alltså var fullt förklarligt.1 Men för att häfda
den hade ock Sköldebrands reservation verkat lika mycket
som De Geers.
Om sålunda oppositionens förbehåll hufvudsakligen gällde
bevillningsrätt, sa har landtmarskalken synbarligen fattat
dem såsom uteslutande afseende denna — jämte förmodligen
äfven den därmed nära förbundna frågan om bevillningens
fördelning o. d. Endast så blifva lians »det förstås af sig
själft, förenliga med hans omedelbart dessförinnan två
gånger upprepade förklaring, att ja-propositionen inbegrepe
betänkandet »i bela dess vidd», »med summor och allt» —
ty i betänkandet stodo visserligen alla summor, men icke
ett ord om tiden för gäldbevillningen eller om dess
fördelning. Att åter frågan om bevillningstiden icke hörde till
debatten om hemliga utskottets finansplan, det hade ban
redan midt under realdebatten svarat Axel Adlersparre2,
och därför föll sig detta »det. förstås af sig själft» så
naturligt såsom svar pä ett slutpåstående, som enligt hans tanke
afsåg precis detsamma. Däremot bör man ej utan tvingande
nödvändighet antaga, att en person, som ena ögonblicket
två gånger à rad förklarade alla summor ingå under
ja-propositionen, ögonblicket därefter skulle förklarat
»själfklart», att en af dessa summor — den till gälden — icke
ginge in därunder. Orimligheten häraf är sådan, att man
kan ifrågasätta, om ej äfven oppositionen, hellre än att sä
tolka Brahes svar på dess slutpåstående, borde insett, att
ett missförstånd förelåge.
’ Oui oppositionens ställning i fråga om bevillningstiden, jfr
Hamnström (a. a., sid. 91), som anser, att de »valde en olämplig punkt för striden»,
och påpekar, att förbehållet bättre passat vid en bevillning till statsverket.
Någon sådan angreppspunkt förelåg emellertid ej nu, tv i följd af konungens
löfte att, i händelse af bifall till realisationsplanen, efterskänka
statsverks-bevillningen knnde naturligtvis icke något förbehåll om denna bevillning
knytas vid ja-propositionen.
2 Af dem, som sysselsatt sig med Brahes hållning under denna debatt,
tyckes detta replikskifte icke ha observerats, förmodligen på grund af dess
ställniug i debatten. Det synes mig emellertid lämna ett ej oviktigt bidrag
till tolkningen af haus ståndpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
