Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
NII-S HÖJER
Emellertid har ofvannämde C. G. S ty ff es bidrag till
medeltidens geografi och historia och andras, förnämligast
Tengbergs och K. H. Karlsons undersökningar rörande
Dalelagen banat väg för en annan uppfattning, som jag skall
söka i det följande häfda, nämligen den att Dalarne, redan
da det först framträder i historien, var ett eget landskap eller
en provins med bestämdt område, icke mindre utan större
än det nuvarande Kopparbergs län — dock med afdrag at
Särna, som hörde till Norge —, enär det tillika innefattade
Norbergs och Skinnskattebergs bergslager, och att det folk,
hvars historia säges vara väl bekant för hvarje svensk, väl
innefattat de nu så kallade Dalkarlarne, men dock i första
rummet utgjorts af bergsmän, hvilka hela medeltiden igenom
liksom allt intill denna dag varit landskapets ledare och
hufvudmän.
Det torde få anses numera bevisadt, att den af Hadorph
under namn af Dalelagen utgifna lagbok, som ännu på
läOO-talet förelåg i Here handskrifter med denna benämning,
verkligen varit en särskild lagbok för Dalarnes lagsaga,
upptecknad under 1300-talets förra hälft, således knappt
ett halft århundrade före den allmänna landslagens
införande. Dock tyckes det, som om Dalarne aldrig haft
egen lagman. Landet var befolkadt frän Västmanland,
likasom Helsingland från Uppland, och det intog en
liknande ställning till sitt moderland. Dala hundare, såsom
lagsagan kallas, hade under hela medeltiden och långt
därefter en gemensam häradshöfding eller domare, men det
hade åtminstone från den tid, da lagsagorna definitivt
ordnades af Magnus Eriksson, gemensam lagman med
Västmanland, sä att Dala domare stod i samma förhållande till
lagmannen i Västmanland och Dala som lagmannen i
Helsingland, hvilken till sin ställning var domare, till
lagmannen i Uppland. Man skulle möjligen kunna se ett
tecken till Dala hundares större oafhängighet i förhållande
till Västmanland däruti, att vid konungavalet i Stockholm
1499 Dalarne representerades af (i personer och
Västmanland af 12, under det Uppland tillsammans med bela
Norrland hade 12 representanter. Dala häradshöfding eller, som
ban förmodligen ursprungligen kallats, landsdomare höll
ting i vanliga former i de särskilda socknarna från Nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
