Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. G. HALLMANS SORGESPEL »ERIK 0CII VALDEMAR» 57
och förklarar, att bon ej kan uthärda i dessa trånga förhållanden,
utan ämnar begifva sig till »sin store bron. Härmed väckes redan
våra misstankar, att Hallman vid skildringen af drottning Märta
haft till modell en annan person, i hvars mini dessa ord passa långt
bättre, nämligen ingen annan än Lovisa Ulrika. Med den »store
brodern» åsyftas då naturligtvis Fredrik II i Preussen. Detta
antagande, att vi här hafva att göra ined ett »nyckeldrama», bekräftar
sig, ju längre vi läsa.
Hallman hegagnar alla sig erbjudande tillfällen att framhålla
fördärfligbeten af en oinskränkt konungamakt och vikten af rådets
inflytande. T. ex. (II: 4):
Ett ärligt riksens råd, som ingen sanning spar,
Ilan (kungen) för sin bästa vän uti sin rådsal har.
Han vet, den konung kan omöjligt lycklig bli
mot rikets säkerhet, som skallar sig parti.
Hertigarne och deras (d. v. s. rådets) anhängare skildras af
Hallman såsom alldeles skuldlösa, i allo förträffliga personer, på det
att kungaparets nedrighet och falskhet må framstå desto bjärtare.
Valdemar är mera godtrogen, under det att Erik icke låter dåra
sig af det vänliga mottagandet och de fredliga försäkringarna. Då
den förre (II: G) yttrar:
Ej duger hvad soin vardt om eneväldet sagdt.
Kanske han mente blott en liten större makt.
så invänder den senare:
En liten större makt! Hvad vill det väl betyda?
Att de det svåra ord envälde må undvika,
på något större makt nian hör smekungar skrika.
Men enväldet är ju af ett och samma slag,
som aldra minsta makt att göra emot lag.
Hallmans förnämsta mål är att med de svartaste färger utmåla
drottningen och hennes brottsliga sträfvanden. Hon är skildrad på
ett sådant sätt, att man mycket lätt igenkänner vissa af Lovisa
Ulrikas mest framträdande egenskaper, om ock öfverdrifna och
förvrängda. Drottning Märta behärskas af en enda känsla, begäret
efter hämnd för alla de förödmjukelser, som bon och hennes gemål
lidit af motståndarne. Hon är drifkraften i det hela; hon eldar
upp konungen, då denne synes tveka, och till henne sätter
omgifningen sin lit i det afgörande ögonblicket. Men hennes våldsamma
sinnelag har ytterst svårt att dölja sig under den mask af vänlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
