Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ERNST CARLSON.
nyckfullhet och öfvermodigt förlitande på egen kraft. Han
fordrade, att allt och alla utan knot skulle böja sig för
honom. Äfven det minsta motstånd mot hans vilja väckte
hos honom en retlighet, som ej kände några gränser.
Eiidast så kan förklaras, hur en tvist om småsaker — ty
sådan var i själfva verket konung Karls tvist med kejsaren
— var nära att framkalla ett nytt, vidtntseende krig.
Intet statsintresse söndrade Sverige från kejsaren.
Ehuru denne haft skäl att känna sig förnärmad, då Karl
XII utan att begära hans tillåtelse genomtagade Schlesien och
ryckte in på tyska rikets område, hade han dock alltjämt
visat sig artig, ja undfallande mot den fruktade nordiske
härföraren. Långt ifrån att efterkomma konung Augusts
och andra tyska riksständers fordran på kraftigt
inskridande gent emot det uppenbara brott mot riksfreden, som
det svenska infallet i Sachsen i själfva verket innebar, hade
kejsar Josef I omedelbart efter detsamma till konung Karl
affärdat en af sina mest betrodde underhandlare, grefve
Wratislaw, för att i varsamma ordalag erbjuda kejserlig
bemedling för en uppgörelse med konung August.
Wratislaw måste väl den gången återvända utan att något af
vikt kunnat uträtta. Men då den i Alt-Ranstadt hemligt
afslutade freden en tid därefter bekantgjordes, lät kejsaren
genom sitt sändebud vid svenska högkvarteret, grefve
Zin-zendortf, lyckönska till det utan hans åtgärd åvägabragta
fredslutet.
Visserligen dröjde kejsaren, liksom sjömakterna, med
att afgifva den äskade garantien för nämnda fred. Efter
atskilliga betänkligheter — man öfverlade i Wien länge
om de villkor, som därvid borde uppställas — såg sig
kejsaren emellertid, sedan Frankrike och Preussen redan
föregått med exempel, i slutet af februari 1707 nödsakad att
utan vidare erkänna Stanislaus såsom Polens konung.
Detta steg var af Karl XII så mycket ifrigare åstuiuladt,
som öfriga furstars erkännande därefter ansags skola följa
af sig själf. Grefve Zinzendorlf, hvilken konungen under
afvaktan på erkännandet vägrat mottaga, tick också genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
