Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
ERNST CARLSON.
vare i Breslau blifvit ofredade af vakten i staden. Bå ett
värdshus hade slagsmål uppstått, hvarvid en svensk
korporal dödats samt några svenska officerare tagits i arrest
och, sittande på halm, förts fängslade genom staden. Under
upphetsningen hade äfven opassande utlåtelser oin
svenskarne förekommit.
Karl XII fordrade upprättelse, ocli han fick den äfven.
Anföraren för stadsvakten, som våldsamt inskridit mot de
svenska värfvarne, afsattes från sin tjänst och utlämnades
till konungen. Därjämte fick staden Breslau betala en
penningesumma som skadeersättning till de förolämpade
officerarne och till den dödade korporalens änka.
Under det man arbetade på biläggande af dessa små
tvistigheter, uppkom emellertid en ny strid, som var af
större betydenhet. Bland villkoren i freden i Alt-Banstadt
fanns nämligen en punkt (art. 12), som bestämde att de
ryska soldater, som den tiden stodo i Sachsen, skulle
såsom fångar öfverlämnas i svenske konungens händer. Men
dessa ryssar, som utgjorde återstoden af de hjälptrupper
tsaren sändt konung August, hade vid svenska härens
anmarsch, tillika med Schulenburgs folk, dragit sig ur
Sachsen. Med tsarens bifall togos de sedan i kejsarens och
tyska rikets sold samt användes såsom garnisonstrupper
i Rhentrakten. När nu konung Karl begärde, att villkoret
om deras utlämnande, lika väl som andra bestämmelser i
freden, skulle punktligt uppfyllas, svarade konung August,
att ban — såsom förhallandet var — ej längre hade någon
makt öfver dem. Då fann Karl XII i stället på att af
kejsaren i hög ton fordra, att han skulle utlämna de
undan-vikna ryssarne.1
A kejserliga sidan sökte man på allt sätt komma ifrån
ett sådant anspråk, som ansågs stridande mot folkrätten.
1 »Gref Zinzendorff hade så när fått slaget i går, då man honom
därom (om dc moskovitiska soldaternas återlämnande) efter befallning
tilltalte. Och nn uppsattes till honom ett allvarsamt memorial, som han får
att üfversända till Wien. Jag ser, att H. M:t ej vill den saken eftergifva
och torde ej heller gå långt bort, innan den blifver afgjord.» Hermelin till
Bark, Alt-Ranstadt 30 mnrs 1707.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>