Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII OCH KEJSAREN
85
burg, sin bemedling. Karl XII antog den. Härpå följde,
hvad som i det svenska högkvarteret var så ytterst
sällsynt, en verklig underhandling, hvilken dock fördes på ett
för Karl XII karakteristiskt sätt. Han kräfde nämligen
en reel upprättelse för den genom ryssarnes afvikande lidna
skadan, men ban öfverlät helt och hållet åt kejsaren att
föreslå, hvad denne i sådant afseende ville gifva.
Efter föregående öfverläggning med Wratislaw sökte
medlarne framleta, hvad som kunde vara den svenske
konungen behagligt. I konferenser med Piper (16 och 18 juli)
erbjödo medlarne å kejsarens vägnar först fria kvarter och
fritt genomtåg för svenska hären genom Schlesien, såsom
Wratislavvs instruktion lydde. Men Piper svarade strax,
att detta betydde ganska litet, enär svenska hären själf
medförde förråder. Därpå föreslogo medlarne, att kejsaren
skulle betala konungen värdet af en truppstyrka, lika stor
som den bortgångna ryska, om hvars undanvikande kejsaren
ej haft någon kunskap. Härtill genmälde Piper, att mera
än själfva skadan betydde sättet, hvarpå man i Wien velat
föra konungen bakom ljuset. Om kejsaren vetat af saken
eller ej, var konungen likgiltigt, sedan skadan en gång
skett. Piper dolde icke sin ledsnad, att hans herre
sannolikt skulle komma att afslå sådana framställningar.
Detta bekräftade sig ock. Karl XII lät svara, att hans
här förde med sig hvad den behöfde, och penningar kunde
ban ej taga.1 Ej heller ville konungen framställa något
förslag om ersättningen, hvari den borde bestå. Detta
väntade ban skulle komma från kejsarens sida (20 juli).
Ett sådant sätt att gå till väga förklarade visserligen
medlarne strida mot allt vedertaget bruk. De framställde
icke desto mindre ett alldeles nytt anbud. Det gick ut
därpå, att kejsaren skulle till huset Holstein-Grottorps
förmån afgöra frågan om biskopsstiftet Lübeck-Eutin samt
uppgifva sin fordran på de svensk-tyska provinsernas
trupp-kontingent. i kriget mot Frankrike.2
1 Det var under öfverläggningen med Piper och Hermelin om
ersättning för de förrymda ryssarne som Karl XII, tillbakavisande kejsarens
anbud af eu skälig penningesumma, skall ha yttrat de bekanta orden:
»Memini me Alexandrum, non mercatorem». Nordberg, Anmärkningar vid
högstsalig i åminnelse konung Karl XII:s historia, s. 2ti.
2 Dessutom föreslogo medlarne, att ät svenska konungen skulle uppdragas
förvaltningen af Handeln, en landsträcka vid nedre Elbe, som kejsaren sekve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
