Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII OCH KEJSAREN
91
siska gränsen gjorde intryck i Wien. Kejsaren, som säg,
att han oåterkalleligen stod inför valet af krig eller fred
med Karl XII, måste böja sig för dennes järnvilja och gifva
sin underhandlare fria händer att afsluta fördraget, endast
han höll på normalaret 11>48.
Därefter gick allt fort och lätt. Wratislaw kunde visa
sig medgörlig i hufvudfrågan. Han fann ett stöd i konung
Stanislaus, som icke utan skäl började frukta för sin polska
krona, om svenska hären ytterligare fördröjdes i Sachsen
och därpå hotade att bli stående i Schlesien. Karl XII,
som i afvaktan på förhandlingarnas slut så länge som
möjligt uppskjutit att kungöra dagen för sitt uppbrott,
tillkännagaf nu, att ban om några dagar ämnade marschera.
Omedelbart efter mottagandet af kejsarens sista befallning
hade också Wratislaw ett långt samtal med Piper och
lofvade därvid underskrifva fördraget i den något ändrade
form, hvari det såsom ultimatum från svenska sidan
förelades honom. Köpslående in i det yttersta, lyckades dock
Wratislaw att i fråga om normalåret för kyrkornas
återställande och i några andra, icke oväsentliga punkter vinna
bifall till kejsarens önskningar, särskildt därutinnan, att
de schlesiska undersåtar, som tillhörde reformerta
bekännelsen, icke uttryckligen skulle nämnas i fördraget.
Ändtligen, samma dag Karl XII själf bröt upp från
Alt-Ranstadt eller den 22 augusti 1707, blef fördraget med
kejsaren färdigt. Men det öfverlämnades undertecknadt till
konungen, först sedan ban satt sig i marsch och bekräftades
af honom i byn Wolkowitz, hans närmaste nattkvarter efter
Alt-Ranstadt. Wratislaw ilade därpå genast till Wien
för att inhämta kejsarens bekräftelse, som inom två veckor
skulle vara afgifven.
Tvisten om småsaker, särskildt angående titulaturen,
hade in i sista stund vållat svårigheter. Konung Karl,
som i etikettsfrågor ofta visade sig mycket ömtålig och
envis, fann nämligen för godt att af kejsaren begära
predikatet »majestät», hvilket denne eljes ej plägade gifva åt
andra monarker, äfvensom att hans eget namn,
åtminstone i den ena afskriften af fördraget, skulle nämnas
före kejsarens. Men man undvek dessa formella blindskär
genom att aff att a fördraget i två olika akter, nämligen
Hist. Tidskrift 1897. S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
