- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjuttonde årgången. 1897 /
107

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF WACHTMEISTER, HANS SLÄKT OCII HANS FÄLTTAG 107

beröm gifvas. De bägge generalerna voro ju ock hvarandra
lika genom sin beslutsamhet, sin oförlikneliga glöd och
ingifvelse i bataljerna, ehuru Döbeln aldrig ens tillnärmevis
kom i tillfälle att sä få använda sina stora gåfvor som
Kamensky.

Montgomery ger vidare af den sistnämnde följande
sympatiska skildring: »Grefve Kamensky var ingen vanlig
anförare; hans djärfhet var jämförlig med hans förslagenhet,
ungdom och verksamhet. Han älskade kriget för dess egen
skull och såg i hvarje tillfälle fördel, i hvarje framgång
för ögonblicket anledningar nog att offra menniskolif, att
försöka sin lycka på stridsfältet, att där utveckla sina
kunskaper och sitt snilles ingifvelser, lik Napoleon drömmande,
tänkande, njutande blott af vapenbragdernas och ärans
hänförelser». Därtill kom, att ban, såsom Döbeln mycket
riktigt framhöll i krigsrådet i Härnösand, var en
sannskyldig lärjunge af Suvorov, hvadan ban var »öfverdrifvet
tilltagsen och alldeles okunnig om hvad det ville säga att
spara blod, blott ändamålet vunnes-.

Likväl var Kamensky långt ifrån att vara en hård
människa. Hos Västerbottens befolkning har han nämligen
lämnat efter sig ett ovanligt aktadt minne. Ty ehuru han
var mån om sina trupper och för deras underhåll måste
pålägga Västerbottens fattiga befolkning flera dryga
kontri-butioner, höll han likväl sträng manstukt inom sin här
och sökte, så mycket ban förmådde, skydda landets
befolkning för soldaternas öfvervåld. I dessa afseenden torde
han ha stått betydligt öfver sin företrädare i befälet.

Sådan var den unge, lysande fältherre, som skulle
operera mot Gustaf Wachtmeister. Den svenske generalen var
visserligen endast 52 år gammal, men såväl i afseende pa
sin teoretiska uppfattning af krigföringssättet som i
praktisk erfarenhet var ban i högsta grad ålderdomlig eller
oerfaren i jämförelse med den 33-årige Kamensky. Sedan år
1790 hade ju Wachtmeister ej luktat krut annat än på
Södermanlands regementes mötesplats eller pa
Ladugårdsgärdet. Hvilken oerhörd revolution i krigföringssättet
hade dock icke försiggått under den tiderymd, som låg
mellan slaget vid Valkiala, där Wachtmeister skar sina
största lagrar, och slaget vid Säfvar, som skulle kosta

Ilist. Tidskrift 1897. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:04:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1897/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free