Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146-2
A. HAMMARSKJÖLD
utmärkt sig i de strider, som under sommaren 1808
därstädes föreföllo. Detsamma var händelsen med öfverste
Fleetwood. Dock känner man föga annat om denne, än
att han var en tapper officer.
Den mest lysande, ehuru visst icke i militäriskt
afseende den mest utmärkte, af brigadcheferna var grefve
Gustaf Löwenhielm, son till en af de tre gracerna. Det
är om honom som skalden Malmström sjunger:
Ack, Gustaf Löwenhielm sist bland gustavianer,
med lifvet först ditt mod, din eld du släcka lät.
Som gosse re’n i strid du förde veteraner,
och vid din sena graf Behagens moder grät.
Gustaf Löwenhielm var såväl till sina fel som förtjänster
en gustavian. Man kan hvarken frånkänna honom esprit
eller intelligens. Gustaf IV Adolf hade år 1808 gjort
honom till Klingspors generaladjutant. Genom sitt lättsinne
och öfverdåd hade ban dock redan i april sistnämnda år råkat
i rysk fångenskap, ur hvilken han på sommaren 1809
utväxlades mot general Bulatoff. I Petersburg tyckes ban
ha fört en angenäm tillvaro. Under resan upp till
Västerbotten berättade ban gärna för sina officerare pikanta
interiörer ur det ryska societetslifvet. Bland annat hade
ban åtskilligt att berätta om grefve Kamensky och dennes
brutna förlofning med furstinnan Orloff.
Under fälttåget till Västerbotten spelade ban emellertid
lika litet som de andra brigadcheferna någon större roll.
Och det är icke för mycket sagdt, att han var fullkomligt
olämplig att innehafva ett högre befäl i detta krigsföretag.
En utländsk samtida grefve von Dernatk1 ger 1812
följande maliciösa skildring af honom:
Öfversten grefve Gustaf Löwenhielm, chef för Lifgardet till
häst, betraktas af garnisonen i Stockholm såväl som i stadens
salonger som en högst framstående militär. Han liar endast sitt prat
att tacka för detta rykte, som hans handlingar hafva motsagt. I
Löwenburg väckte han de preussiska officerarnes förvåning genom
de anordningar ban vidtog för det af honom kommenderade
kavalleriet, och i Finland var ban oskicklig nog att låta taga sig till
fånga i en af de första sammandrabbningarna, under det hans
regemente icke förlorade en enda man med undantag af honom. Genom
1 C. J. Anker—F. 1J. Wrangel, anf. arb. s. 1:31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
