Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
KAHL HILDEBRAND
silfver, men detta oftare på grund af faktiska
omsättnings-förhållanden än af lagbud. Saken kanske rättast preciseras
så, att det vanligen funnos två jämnlöpande, så att säga
parallella myntsorter (»Parallelwährung») i samma land, så
att i kontrakt och andra penningeaftal alltid borde bestämmas
om likvid i bestämdt mynt, så att ej någondera parten
skulle blifva lidande vid ett utbyte af myntslag. Det
normerande för penningens värde under tider med
outveckladt kreditväsende är den mängd guld eller silfver den
innehåller. Den bästa reduktionsmetoden synes därför vara,
att uträkna den vikt rent guld eller silfver, som i
medeltal finnes i hvarje mynt af visst slag, och att sedan lägga
en viktenhet till grund för beräkningarna. Om man på
detta sätt känner, huru en vara af viss storlek förhåller
sig till ett gram fint gnid under olika tider eller orter, så
framgår direkt ur en jämförelse af de olika relationerna
skiljaktigheterna i värdeförhållande. Man kan dock icke
direkt draga någon slutsats om vare sig penningevärdets
eller varuprisets fluktuationer; jämförelsen säger ingenting
om orsakerna till olikheterna, utan konstaterar blott, att
dylika finnas — belt enkelt därför att hvarken fint guld
eller en vara till viss storlek är en fast värdemätare för
alla tider och länder. Men just ett sådant konstaterande
af fakta är undersökningens första mål. Men härvid möta
nya svårigheter. Reduktioner till silfver äro blott direkt
jämförliga sinsemellan och detsamma gäller om dylika
till guld; för att kunna ställa tillsammans båda slagen,
måste man känna relationen mellan de två metallerna vid
tiden och orten för hvarje uppgift. Dessutom är det ju
klart, att ädelmetallhalten ej undersökes vid hvarje
penningebetalning; om en måttlig myntförsämring vidtagits
vid präglingen, så är det antagligt, att dess verkningar ej
genast skola framträda, utan först, sedan allmänheten blifvit
uppmärksamgjord pä förändringen. Reduktionen till gram
ädel metall ger sålunda till en början för högt värde åt
densamma. Men här gäller åter, att medeltal för ett stort
antal pris och år gifva säkrare uppgifter än enstaka
värden, samt att alla slutsatserna blott kunna göra anspråk
på relativ giltighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
