Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALEKONOMISK HISTORIESKRIFNING
185
nivån under århundradets senare hälft bortåt 90 % och i
England med ungefär lika mycket. Under 1600-talet synes
spannmålspriset ej vidare ha stigit i Elsass, Sachsen och
större delen af Frankrike. Öfriga varupris höjdes ännu
ett stycke in på det nya århundradet i Tyskland och
Frankrike; i England fortfor den allmänna prisstegringen
till omkring år 1650 och uppgick under det sista
halfsek-let till 50—60 %.
Såsom allmän slutsats kan sättas, att
jordbruksprodukter. som direkt eller indirekt tjäna till människoföda,
mest stigit i pris. Närmast på stigningsskalan komma
trävaror, salt, metaller, byggnadsmateriel och lägst stå de
flesta textilvaror, arbetade metaller, sydfrukter och (utom
i början) specerier. Detta gäller egentligen Tyskland,
Frankrike och England, ehuru visserligen prisrörelsens
begynnelser och intensitet äro olikartade i skilda länder. I
Italien synes stegringen vara af öfvergående betydelse, ocb
i Spanien tycks den ha börjat tidigt och hastigt antagit
stor omfattning; före 1560 torde den där ha varit
kraftigast, men sedan aftagit, sä att den slutliga prishöjningen
är mindre än t. ex. i England.
Sedan det blifvit konstateradt,, att varuprisen stigit,
återstår att utreda, hur man bäst skall kunna finna en
formel för stigningens storlek i allmänhet inom hvarje land,
sa att jämförelse sedan lättare kunna anställas. Äldre
forskare ha uteslutande fäst sig vid spannmålsprisen, men
därigenom helt naturligt fått en oriktig och framför allt
öfverdrifven uppfattning af stigningens storlek. Det må
för öfrigt anmärkas, att spannmål ej spelar samma roll i
olika folks hushållning, och att kommunikationernas
tillstand mycket inverkar liksom skördarnas beskaffenhet,
hvarför tydligen spannmål såsom värdemätare på
penningarnas köpkraft är ytterst olämplig. I England har man
först sökt tillämpa en annan metod, som går ut på att
uppställa tabeller med index-tal för olika varor och sedan
draga medeltal ur alla tabellerna; sådana hufvud-index-tal
(»total-index-nuinbers>) angifva sålunda medelprisrörelsen för
en mångfald varor, och borde därför bättre antyda den
allmänna prisrörelsen än index-tal blott för en enda vara. En
del författare synas ha allt för mekaniskt betjänat sig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
