Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALEKONOMISK HISTORIESKRIFNING
187
ändrats. Allt efter olika metoder blifva medeltalen
skiljaktiga, men att en prisstegring af betydelse ägt rum, står
fast; att exakt mäta dess storlek är tills vidare omöjligt.
Ofvan angifna siffror röra blott varuprisnivån och kunna
ej säga något om penningens sjunkande värde i allmänhet,
därför att pris för fastigheter och arbetslöner m. m. icke
medtagits. Hur man skall kunna beräkna den allmänna
prisutvecklingen för att därefter kunua draga slutsatser om
den verkliga förskjutningen i penningvärdet, är ännu en
olöst fråga; måhända är den också olösbar. Allt beror på>
om man kan teoretiskt uttänka en värdemätare, som är så
pass fast, att penningevärdet kan mätas därefter. En
författare (Soetbeer) vill vinna den genom medelvärdet för en
familjs samtliga arsutgifter inom olika samhällsklasser; en
annan (Hanauer) vill inskränka undersökningen till arbetare
och medelklassen, och en tredje (Lamprecht) tror sig finna
en värdemätare i daglönarens aflöning. Intetdera sättet
synes tillfredsställande. För äldre tider är det omöjligt
att fä kännedom om totalutgifterna för en familj, och det
är ju först pä allra sista tiden, som metodiska
undersökningar börjat bedrifvas både i Sverige och annorstädes om
något slags typisk familjebudget. Lamprechts teori vore
måhända realiserbar, men den grundar sig till viss grad på
en uppfattning, att en vanlig arbetares lön ungefär
sammanfaller med existensminimum, en sats, som väl är
öfvergifven i den moderna nationalekonomien. Wiebe anser
emellertid, att någon bättre värdemätare icke finnes, och
att arbetslönen i alla händelser är att föredraga framför
spannmålspriset och måhända äfven framför medeltal ur
varupriser. Det ma dock påpekas, att dagaflöningen
sällan utbetaltes enbart i penningar, men när naturatillägg äro
kända, kunna de vanligen omräknas i penningar, utom
möjligen bostaden.
Det framgar genast af bifogade tabeller, att
arbetslönerna stigit mycket långsammare än varuprisen.
Löneuppgifterna ensamma gifva lätt en skef bild, emedan de
angifva en stigning; jämför man dem med varupriserna och
söker utleta deras relativa värde, deras köpkraft, finner
man, att penninglöner i Munster pä 1550-talet nedsatts till
V* af sitt förra belopp, och att de i Elsass vid 1500-talets
/list. Tidskrift 1897. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
