- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjuttonde årgången. 1897 /
202

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

KARI, HILDEBRAND

ledning ocli betydande kapital. Furstarne hade ej
tillräckligt med penningar själfva, emedan skatterna till stor
del ingingo i naturaprodukter; man kan säga, att
statsfinanserna mångenstädes voro grundade pà natur a
hushållning i fråga om inkomsterna, men på penningehushållning
rörande utgifterna. Redan detta beredde svårigheter och
gjorde beräkningar nästan omöjliga. Med köpmännens
hjälp måste de inflytande gärderna omsättas i mynt, men
sådant behöfdes kanske oftast i förväg, och därför
nödvändiggjordes stora lån eller betalningar i förskott.
Vanligen fingo långifvarne vissa bestämda inkomster sig
anvisade, hvilket intrasslade statens affärer ytterligare. Kredit
behöfdes oaf visligt, men den var ej lätt att anskaffa. Man
hade ingen klar uppfattning, att staten vore någon evig
personlighet, oberoende af regen tombyten, utan det var
fursten personligen som disponerade öfver statsinkomsterna
och ingick låneöfverenskommelser. Vid hans död var det
icke alls säkert, att efterträdaren honorerade förbindelserna.
I)en stora risken dref därför upp den af långifvarne
begärda räntan. Men nu fördömdes allt räntetagande af den
katolska kyrkan, liksom äfven af reformatorerna. Om en
furste ej kunde eller ej ville betala, var det honom en lätt
sak att få ett gynnsamt uttalande af några teologer och
sedan vägra betalning, skyllande pa samvetsbetänkligheter.
En statsbankrutt var som oftast en mycket populär
tilldragelse för den stora mängden, som ej kunde se dess
ödesdigra följder. Penningmännen sökte därför vanligen
få borgen af förnäma rådsherrar eller rika städer; ofta
fingo finansämbetsmän i eget namn upptaga lån, emedan
fleras kredit var större än deras herrars.

Den nya handeln var väl underkastad stor risk. men
inbragte också stor vinst, så att det egentligen var
köpmännen, som hade kapital att utlåna Under första hälften
af 1500-talet var huset Fugger i Augsburg det rikaste och
inflytelserikaste, som vid flera tillfällen ingrep bestämmande
på de stora politiska tilldragelserna, Så t. ex. vid
kejsar-valet 1519. Kejsar Maximilian lämnade blott skulder efter
sig, och Karl hade föga att genast disponera öfver, men
efter långa underhandlingar lyckades ban få Jakob Fuggers
kredit till hjälp, ty pengar kräfdes för att köpa kurfurstar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:04:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1897/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free