Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN STURE D. T. OCH GUSTAF TROLLE 1514 — 1517 327
afstå från förbindelsen med konung Kristian skulle han fritt
få njuta och behalla allt som på Staket fanns, hvem helst
det än tillhörde, och i fred få stanna vid sin domkyrka;
beträffande särskildt Stäkets slott skulle rådet afgöra,
hvem det med rätta tillhörde. Men härtill svarade
skrifvaren å sin herres vägnar, att med dagtingan hastade nu
ej på en månad eller sex veckor; ärkebiskopen hade
nämligen nyss förut fått underrättelse, att (len danska flottan
nu låg i Stockholmsskären och att ban snart kunde vänta
sig undsättning. Vredgad återvände Sten Sture från denna
misslyckade underhandling; det gällde nu närmast att
afvärja det förestående danska anfallet.
I början af juni anlände den fientliga flottan till östra
kusten af Sverige samt anföll Stäkeholms slott och staden
nya Västervik, hvilka båda härjades och till grunden
nedbrändes. Därefter plundrades Åland och finska skärgården,
men i början af augusti styrde flottan in bland de svenska
skären och befann sig den 8 i samma manad i närheten
af Stockholm.
Då ansåg sig Sten Sture a nyo — för sista gången —
böra göra ett försök till förlikning med ärkebiskopen. Den
12 aug. sände han sin kansler, dekanen i Västerås, Peder
Jakobsson, och Kristian Bengtsson med några andra
riksråd jämte medlemmar af Stockholms stads styrelse till
Stä-ket och erbjöd Gustaf Trolle försoning;1 han lät säga
ärkebiskopen, att svärdet var draget på båda sidor, ty konung
Kristians makt lag utanför Stockholm och hade kommit dit
för ärkebiskopens skull. Denne borde nu i sista stund
betänka sig och eftersinna livad han var skyldig sig själf,
sin kyrka och sin egen fader samt alla medhjälpare, hvilka
han borde skona från det straff de eljest skulle få lida.
De skulle dock ej behöfva undgälla hvad mot riket
företaget var, om ärkebiskopen ville skrifva till sin
farbror Joachim Trolle (jämte Sören Norrby och Karl
Knuts-son anförare för den danska härstyrkan) och till konungens
folk, att de icke fingo komma till Stäket, emedan
ärkebiskopen nu tänkte blifva Sveriges rike och allmoge trogen
och i lugn ville sitta vid sin domkyrka och sitt ämbete.
Sten Sture bjöd i öfrigt samma villkor för förlikning som
1 H. S. H. XXIV, s. 87 o. f. o. 101 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
