Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
KARI, AHLENIUS
ban tvenne gånger förut hade gjort. Äfven detta försök
blef emellertid fruktlöst, men det visar, att
riksföreståndaren nu allvarligt önskade en försoning ocb att ban, da
kriget stod för dörren, med dessa upprepade
förlikningsanbud skyndat att godtgöra sin förra obenägenhet och sitt
dröjsmål i fråga om åstadkommandet af fred. och endräkt
med ärkebiskopen.
Den danska hären blef, som bekant, ett par dagar
därefter af Sten Sture slagen vid Yedla och danskarne blefvo
tvungna att a nyo inskeppa sig och återvända till Danmark.
Dagen efter slaget sände riksföreståndaren ett par danska
fångar till Stäket, på det Gustaf Trolle måtte få höra och
se hur det gått den här. som skulle kommit hans till hjälp.1
Vid åsynen af de lemlästade fångarne gjorde
slottsbesättningen på Stäket försök till myteri, förehållande
ärkebiskopen, att det ieke vore möjligt längre att på hans kapitels
rad och tillskyndan ensam föra örlig mot riksföreståndaren
och menige man i Sveriges rike; ej vore det värdt att längre
sätta sin lit till hjälp och tröst af Danmarks rike, utan
borde man alldeles öfvergifva det af ärkebiskopen och hans
rådgifvare begynta företaget samt i vilja och vänskap
förena sig med riksföreståndaren och Sveriges rike.
Besättningens knot dämpades med stränghet af ärkebiskopens
med-hjälpare Jon Eriksson, men Gustaf Trolle begärde själf ett
samtal med riksföreståndaren, och tillkännagaf sig vara
villig att öfverlämna slottet, om det medgafs honom att
ostördt få återvända till sin domkyrka.2 Men detta
erbjudande kom för sent; Sten Sture fordrade nu, att
ärkebiskopen skulle stå till svars för sitt handlingssätt och ansåg
honom ej värdig att vidare bekläda ärkebiskopsämbetet;
ärkebiskopen skulle gifva sig på nåd och onåd. Det var en
fordran som riksföreståndaren, efter den utveckling
situationen tagit, med fullt fog kunde framställa, ehuru ban
måhända för framtiden skulle ha handlat klokast, om han
för-likt sig med ärkebiskopen på de förra villkoren. I slutet
af november 1517 sammankallade Sten Sture ett allmänt
riksmöte i Stockholm, till hvilket infunno sig rikets råd,
andlige och världslige, adel och friborne frälsemän, borg-
1 H. S. 11. XXIV, 3. 103.
- Jmf. Messenius, Schondia illust. IV, s. 78.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
