Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DER DREISZIGJAHRIGE KRIEU BIS ZTJM TODE GUSTAV ADOLFS 3
föreslagit honom förbund med kejsaren mot försäkran om god fred
med Polen samt Danmarks krona som kejserligt län.
Det är dessa anbud, som hos Klopp (I: 4) framställas som
gjorda, ej som mottagna af den svenske konungen. Denna episod
är ännu ej tillfredsställande utredd; men visst är. att någon tanke
pä att dela Danmark med kejsaren ej kunnat uppstå hos Gustaf
Adolf unnat än i ett sådant ögonblick, då det gällt förebygga, att
hela Danmarks rike skulle falla i de kejserliges och katolskes
händer.
* Klopp bryter sålunda afgjordt stafven öfver Gustaf Adolf,
därför att han ej velat blindt lita till den gode kejs&reins försäkringar,
att han önskade fred och att han aldrig haft med Sverige »in
Ungu-teiu zu thurn*. Att kejsaren helst velat yttre fred för att i god ro
fä genomföra sitt restitutionsedikt är alltför troligt; men hans
bedyrande, att han aldrig gett Sverige någon anledning till fiendskap,
motsades t. o. in. af hans egna katolska undersåtar. På en dylik
försäkran inför kurfurstedagen i Regensburg 1630 svarade
nämligen kurfurstekollegiet med att påpeka hjälpsändningen till Polen,
som försatt Sverige i sådan »Ditfidenz», att det efter danska freden
fattat de kejserliga krigsrustningarna och kustbefästningarna
äfvensom upprättandet af amiralitet på Östersjön som riktade mot sig.
Inför sådana vittnesbörd blifver det t. o. m. för Klopp svårt att
alltid uppehålla sin mening; sid. 185 ser det t. o. m. ett
ögonblick ut, som ville han medgifva, att Gustaf Adolfs farhågor
rörande Östersjön varit mer än en fiktion. Men blott ett ögonblick.
Dylika hastigt öfvergående distraktioner trättas äfven i andra
sammanhang.
Liksom Gustaf Adolf enligt Klopp själf tingerat den fara,
som från kejsarens sida hotade Sveriges frihet, så var också hans
tal om den protestantiska religionens trångmål ej annat än en fiktion
(1: 97—98). Bäde kejsaren och ligan hade alltjämt undvikit t. o. m.
skenet af religionskrig (I: 5). Så sant det är, att katolikerna gärna
undandolde denna sida af kriget för att förebygga en allmän
sammanslutning mellan protestanterna, lika allbekant är det, att
katolsk reaktion varit en grundtanke både i Ferdinands och
Maximilians politik och att i det böhmisk-pfalziska krigsskedet hvarje
eröfring omedelbart efterföljdes af katolisering. —• För öfrigt händer
det ej sällan, att papisterna glömma sig och helt. okonstladt förråda
sina verkliga tankar (jfr Klopp I: 18). I Rankes »Geschichte
Wallensteins» yttrar kurfursten af Trier: AVenn die Scbweden
ge-schlagen seien, so würden die Evangelischen i hr Felleisen packen
mässen, cleiiu im Reich werde man sie nicht dälden». — Men
gärningar vittna mera än ord, och ett sådant för alla tider vittuande
faktum föreligger i det kejserliga restitutionsediktet.
Om ultramontanerna också en gång skulle lyckas finna
verkliga bevis för sitt, påstående, att detta edikt varit en yttring af
kejsarens goda rätt, skulle detta ej det ringaste förtaga ediktet
dess eklatanta bevisningskraft rörande hans religiöst-reaktionära planer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
