Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ÖFYERSIKTF.R OCH GRANSKNINGAR
frihetstidens återstående riksdagar. Onekligen hade det varit af
intresse att fa utredt. pä hvad sätt och med hvilken framgång denna
deputation utöfvade sin kontroll öfver konsistorierna och den
ecklesiastika förvaltningen och sålunda i hvad mån hufvudsyftet med
1727 års eckl. deputations tillsättande verkligen uppnåddes under
Fredrik I:s regering. Att 1734 års deputation bar ett annat namn
än den af 1727 och hade en äfven till ämbetsverken utsträckt
granskningsbefogenhet, borde så mycket mindre fritagit från en
undersökning i angifven riktning, som den s. k. protokollsdeputationen i
ecklesiastikt hänseende uppenbarligen är i rätt nedstigande led ea
arftagare till 1727 års ecklesiastika deputation.
Till den för bedömandet af den behandlade företeelsen
synnerligen viktiga politiska situationen tages i afhandlingen knappast
tillräcklig hänsyn. Det är ett af riksdagens tallösa utskott under
frihetstiden, som är föremal för skildringen. Men detta utskotts
uppkomst och därmed i sammanhang stående sträfvanden härledas
icke från samma grundorsak, som framkallade de många andra
likartade riksdagsutskotten utan sa godt som uteslutande från en
för statslifvet såsom sådant främmande faktor, den pietistiska
rörelsen. Utan att i någon män vilja underkänna de pietistiska
intressenas betydelse, synes oss dock uppenbart, att den politiska
synpunkten ingalunda får undanskjutas eller betraktas såsom
någonting alldeles underordnadt. Den utgör tvärt om härvidlag
huvudsynpunkten. Som bekant var det för ingen del blott mot kyrkan
som tendenser liknande de ifrågavarande vid denna tid gjorde sig
gällande. Under »riksens maktägande ständers» myndighet och
omedelbara uppsikt sökte man lägga icke blott, hela
statsförvaltningen utan t, o. in. rättskipningen. Faktiskt upptogo ju
ständerna omsider till granskning snart sagdt alla enskildheter i
statsförvaltningen, tillsatte sina kommissioner i stället für landets
lagliga domstolar o. s. v. Det var också just såsom en konsekvens
af frihetstidens i grunden republikanska statsskick, som riksdagen
gent emot kyrkan gjorde samma eller i själfva verket ännu mer
vidtgående anspråk gällande, än under föregående tidehvarf
konungarne — och med större framgång än dessa. 1 tillsättandet af de
ecklesiastika riksdagsdeputationerna och yrkandena på inrättandet
af en af riksdagen i närmaste beroende stående kyrklig öfverstyrelse
m. ni. har man alltså enligt recensentens mening icke att såsom i
afh. upprepade gånger, t. ex. s. 71, 105, 120, 126 o. s. v., säges
»se ett framför allt frän den pietistiska riktningen i vart land
utgånget sträfvande», utan äfven, och det i första rummet, en yttring
af ständernas sträfvan att med stöd af regeringsform (1710 R. F.
§ 31; 1720 R. I’’. § 37) och riksdagsordning (1723 R. O. § 13)
under deras omedelbara uppsikt och myndighet lägga alla
statsförvaltningens skilda grenar, af hvilka enligt frihetstidens
betraktelsesätt äfven den ecklesiastika förvaltningen utgjorde en. Riktigheten
af nu häfdade uppfattning synes oss obestridlig. Den framgår för
öfrigt icke blott af det i afh. ej omnämnda C. Palm creutz’ memorial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
