Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STÖKA ENGELSKA REVOLUTIONEN 121
legitimitetsprincip ocli åsyftande de tre örikenas förening under
absolut envälde ocb episkopal kyrkoform. Det stuartska
regeringsprogrammet formulerades af den teoretiskt anlagde Jakob; Karl I
satte in bela sin kraft på dess förverkligande, därvid biträdd af
Buckingham, Weston, Laud och — sist, men icke minst — Thomas
Wentworth, det stuartska enväldets Johan Gyllenstjerna, en verklig.
Öfvertygelsctrogen statsman med Tudorernas politiska ideal, men
utan det folkliga sinne, som utgjort hemligheten af deras makt.
Under intryck af den katolska reaktionens framgångar pä
kontinenten hade puritanismen kunnat vinna insteg i Elisabeths glada
England. Dess kraf pä fortsatt, genomgripande reformation vunno
hos konung och prelater intet gehör, men upptogos snart nog bland
underhusets önskningsmål. Parlamentsoppositionen inskränker sig
först till en defensiv hållning och mötte regeringens öfvergrepp med
juridiska argument. Efter Karls 11-åriga parlamentslösa
envälds-regering kunde den, stödd pa en upprörd folkmening och den
skottska insurgenthären, själf ga till anfall och föreskrifva regeringen
lagar. Långa parlamentet gjorde raskt ända på det administrativa
godtycket, och dess lagstiftningsarbete blef det engelska folkets
bestående vinst af revolutionen. Parlamentets splittring i fraktioner
inträffade, när John Pyra, föregripande den kommande utvecklingen,
i ett slag sökte genom lag flytta maktens tyngdpunkt från det
personliga kungadömet till parlamentet. Kring Karl samlades nu till
kungadömets och episkopalkyrkans försvar en stor del af nationen.
Förbundet med skottarne räddade visserligen parlamentets i början
af det inbördes kriget starkt botade sak. men det åstadkom äfven
medelhårt den djupgående splittring inom själfva det, puritanska
lägret, hvilken förf. betecknar såsom den afgörande vändpunkten i
hela den engelska revolutionens historia. De en tid öfvermäktiga
presbyterianerna framkallade nämligen genom sin sträfva intolerans
dittills ohörda kraf på den religiösa organisationens fullständiga
frihet, så länge den stod på protestantisk grund. Toleranskrafvens
bärare, de s. k. independenterna. utgjorde kärnan i den af
Cromwell reorganiserade parlamentshären; sedan de bragt det inbördes
kriget till slut, blefvo de för en tid allrådande. Mot dem samlades
i en egendomlig koalition alla undertryckta element, rojalistiska
katoliker ocb episkopaler vid sidan af presbyterianska
parlaments-män. Dock lyckades den lilla, men entusiastiska och väl
disciplinerade independeiitniinoriteten utgå sora segrare ur det andra
inbördes krigets hela Storbrittannien omfattande kris. Dess seger
följdes af parlamentets »rensning» och republikens proklamerande;
konungen själf föll offer för det misstroende hans oaflåtliga intriger
mot honom uppkallat.
Till sin republikanska statsrätt, i hvilken författaren spårar
den moderna demokratiska republikens rätta ursprung, hade
independenterna ej kommit pii den teoretiska spekulationens väg; den
hade organiskt framgått ur praktiskt politiska önskemål — främst
garanti för deras lifsintressc. don religiösa toleransen — och var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
