Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCRIPTOKES LATIN! MEDII ÆVI SVECANI
8l
svårläst, och i följd däraf gjorde sig Papebrochius skyldig till
åtskilliga fel, som han med anlitande af originalet kunnat undvika.
Papebrochius’ upplaga har emellertid hittills varit litteratur- oc!i
kyrkohistorikernas enda källa. Det var denna, sora Quétif och
Echard så flitigt anlitade i sitt stora arbete Scriptores ordinis
predicatorum, och handskriftens värde för dominikanerordens historia
röjer sig lätt genom ett studium af deras biografier; Vita Ohristinæ
Stumbelensis är utan tvifvel en bland deras viktigaste och inest
gifvande källor för ordens historia under medeltiden. Dan ende
svenske forskare, som före våra dagar haft något att förmäla
0111 Petrus de Dacia, nämligen Lagerbring, har åter hämtat sitt
vetande från Quétif och Echard, under det att följande svenske
forskare nöjt sig med att afskrifva denne samvetsgranne forskares
notiser. Den ende, som gått till själfva originalhandskriften är
Wollersheim i sitt arbete Das Leben der ekstatischen und
stig-matischen Jungfrau Christina von Stommeln (1859), men så
förtjänstfullt detta i uppbyggligt syfte författade arbete än är, saknar det
dock egentlig historisk betydelse. Ett mästerstycke i stilistiskt och
äfven historiskt hänseende är däremot Rénans framställning i Hist.
Lit. de la France (tom 28): La bienheureuse Christine de Stommeln.1
Då emellertid uppmärksamheten frän svensk sida åter kom att
riktas på detta arbete, blef det klart, att en ny och texttrogen
upplaga måste utgifvas, och anmälaren kan ej anse det annat än som
en lycka, att uppgiften kom att utföras af en så samvetsgrann och
väl skolad filolog som prof. Paul son. Såsom blott historiker kan
jag väl ej neka, att den omsorg, som utgifvaren användt på
återgifvande! af handskriftens ortografiska egendomligheter och
abbreviationer, synes väl stor, men å den andra sidan har prof. Paulson
tydligen ej blott åsyftat att utgifva en för historiskt syfte brukbar
text, utan tillika en som kan tjäna till grundlag för ett studium af
medeltidens latinska språk, och i hvarje fall är det ju bättre, att
en text utgifves på sådant sätt, att en nv upplaga i rent språkligt
intresse icke förr eller senare blifver nödvändig. Det stora
tillmötesgående, hvarmed ärkebiskopen af Köln ställt den dyrbara
handskriften till utgifvarens förfogande att begagnas här i Sverige, har
Också gjort det lättare för honoin att använda en dylik tidsödande
noggrannhet på textens återgifvande, än om han nödgats begagna
originalet endast i Jfilich.
Tills vidare har prof. Paulson blott utgifvit en del af
handskriften. den andra. Manuskriptet innehåller nämligen trenne partes.
Den första, som ännu ej är publicerad,2 liar intet biografiskt intresse,
utan utgöres af en teologisk kommentar till en på hexameter affattad
1 Senare svenska biografier öfver Kristina och Petrus äro G.
Lindström i Anteckningar om Gotlands medeltid II 281—292, och II. Schück
i Svensk Litteraturhistoria I 149—153, Nord. Tidskr. 1893, 307—325, Illustr.
Sv. Litteratnrhist. I 78—84.
2 Papebrochius utgaf blott ett mindre stycke såsom prof. Denna
del är för öfrigt defekt i handskriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
