Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUISE-ULRIQUE REINE DE SUÈDE
147
Originalet.
Préparez-vous d’entondre au
premier jour i|vie ma soeur de Bareuth
ne vit pius, clio est très mal et
ne saurait se rclever de sa maladie.
Il paratt qiifc lo destin ne se lasse pas
de iiims accablcr des coups les
pius vifs. Qiie n’a-t-il
com-mencé par inoi! Je Ini en aurais
su ifré, pourvu qu il eftt épargiié
les antrcs.
Herr H.
Préparez-vous à entendre au
premier jour que ma Sfieur de
Rayreuth aussi ne vit pius. Elle est
très mal et ne saurait se rclever
de sa maladie. Il paraft que le
destin ne so lasso pas de nous
aceabler; que n a-t-il étrenné (!) ses
coups psr moi! je Ini en aurais
su gré.
Samma metod, att för det inbillade sammanbangets skull
interpolera ord, liar herr II. äfven användt på andra ställen.
Ännu ett par exempel på herr H:s sätt att umgås med sina
källor! I):r Koser har i sin anförda skrift äfven infört den dikt i
nio strofer, som Fredrik II i ett ömt ögonblick författade, när hans
syster lämnade Preussen för Sverige. Den slutar med en vemodig
tanke på framtiden, på ödet, som måhända för alltid skulle skilja
de båda syskonen åt (»Peut-ètre pour jamais notre funeste etoile
Dès ce jour va nous désunir») — men fortsätter skalden-konungen
på prosa: »je me fiatte que la prophétie sera fausse, je ne me
piqué point d’étre augure, mais bien de vous aimer tendrement»).
Herr H. anför de två första stroferna (att ej d:r Koser citeras, säger
sig själft) ocli slutar med följande godtyckligt ändrade galenskap:
.le me Hatte que la prophétie ne sera pas fausse. Je ne me piqué
point d’ëtre augure» o. s. v. Han har tydligen ej gifvit sig tid att
läsa dikten till slut. När herr H. en annan gång, sid. 299, (under
orätt datum) inför ett bref från Lovisa Ulrika till Fredrik II rörande
prins Gustafs af henne önskade giftermål med en preussisk
prinsessa, hvari hon bl. a. ber honom skicka porträtt af de två, som
kunde komma i fråga, låter han det sluta med följande ord,
syftande på samma porträtt: -pour que j’en fasse usage, quand je
trouverai Voccasion de les faire apprécier à mon fils». Det står
i brefvet: .... »quand je trouverais le temps propre pour en faire
part au Roi et. au princeh Hela brefvet är behandladt på
liknande sätt.
Det är omöjligt att uttinna något särskildt skäl för herr H:s
textförändringar. Han vill icke vinna något särskildt mål genom
dem, ingenting med dem bevisa. I)et iir ej själfva brefven han
återger, endast de allmänna intryck hans hjärna mottagit af desamma.
Det ser ut, som hade det smickrat honom att låta världsmannen
för en gång anlägga den historiska lärdomens skrud. Vi ha
nödgats nagelfara skruden, och bakom den framskymtar en lättsinnigt naiv
dilettant, obekant med lagarna för historiskt arbete, obekant med
hvad takt och sed kräfva i den vetenskapliga republiken.
Vår föregående granskning har närmast ägnats b re lut dragen,
dels därför att dessa förekomma i så stort antal, att de åt boken
flist. Tidskrift 1897. Granskningar.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
