Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ERINRINGAR 187
litär framställa sig sii enkla och naturliga, synas helt och lnillet
hafva gatt öfver herr H:s horizont. Herr H. tyckes nemligen
föreställa sig, att en befälhafvare i fält får hängifva sig åt huru lång
sysslolöshet som helst, blott därför att en af honom utsänd
budbärare icke kommer tillbaka på beräknad tid, men en sådan
uppfattning håller icke streck inför den militära kritiken. Har
budbäraren pä sitt uppdrag användt längre tid, än ban nöjaktigt kan
förklara, skall han för sitt. fel ställas till ansvar och straffas, men
något skäl för befälhafvaren att upphöra med all tankeverksamhet
rörande skötandet af de trupper, som blifvit honom anförtrodda,
utgör detta förhållande icke. Jag återkommer emellertid till detta
ämne längre fram.
De fel, man kan tillskrifva öfveramiralen Puke, bestodo dels
uti den mindre tillfredställande samverkan, som åvägabragtes mellan
landtarméns och flottans rörelser, dels uti det sätt, hvarpå han
anordnade arméns framryckning. Den kategoriska ordern tili
Wachtmeister att framrycka till och intaga Umeå var det hans
fullkomliga rätt att gifva, men antingen skulle ban i ocli med detsamma
gifvit Wachtmeister full handlingsfrihet, för den händelse
oförutsedda omständigheter inträffade, eller också skulle ban, om han
fortfarande ansåge sig såsom högste befälhafvare äfven öfver
landt-armén, ha åtföljt denne pà dess frammarsch. Ty att Wachtmeister
skulle vid hvarje oförutsedd eventualitet inhemta nya
förbållnings-order hos en på Here timmars väg bakom armén sig uppehållande
högste befälhafvare, är ur militärisk synpunkt alldeles orimligt. Icke
ens när armén på återtåget kom till Djekneboda, infann sig Puke
för att göra sin vilja gällande, och de kraftuttryck, som, enligt
Sparre, några sjöofficerare lagt i hans mun, såsom: »Jag trodde mig
hafva fullgjort det ansvarsfulla uppdrag jag fått, då trupperna blifvit
lyckligt satta i land, och jag sagt hvart de skulle gä;
befälhaf-vande generalen tillhör att visa dem vägen till äran», jemte flera
dylika yttranden klinga mycket egendomligt från en högste
befäl-hafvares mun och kunna icke fritaga Puke från ansvaret för de
intrasslade befälsförhållauden, som under denna expedition varit rådande.
Antingen var Puke fortfarande den befallande, och dä skulle ban hafva
åtföljt armén, eller också skulle ban hafva öfverlemnat befälet öfver
landtarmén åt Wachtmeister, och då var det denne, som befallde, utan
att först inhemta Pukes samtycke. Herr II. är också genast färdig
med att förklara Puke »oduglig» till det befäl, som blifvit honom
anförtrodt. »Detta Pukes handlingssätt», säger ban nemligen sid.
125, »visar hans oduglighet till ett så högt och kompliceradt befäl,
som han förde ar 1809». Detta är naturligtvis att gå alldeles för
långt, dä det gäller en så om sitt fädernesland förtjänt man som
öfveramiralen Puke. men herr H:s oduglighetsförklaringar äro.
såsom jag nedan skall visa, ej heller mycket att fästa sig vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
