Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
(i. LAGERBRING
Förutom här ofvan i korthet antydda fel ocli misstag vid den
mycket o inskrifna expeditionen till Vesterbotten, och som. sa att
säga, ligga i öppen dag äfven för den, som icke stått ut med att
läsa herr H:s länga afhandling i ämnet, har nämnde herr 11. trott
sig finna atskilliga andra felaktigheter, hittills okända eller
ouppmärksammade, men som det nu varit hans skarpblick förunnadt att
upptäcka och framdraga i ljuset. En uppmärksam läsare finner
dock snart, att af denna förmenta skarpblick egentligen icke
förmärkas några spår i herr H:s afhandling, som tvärtom innehåller
en mängd omdömen, hvilka måste betecknas såsom skefva, ensidiga,
partiska och vilseledande.
De fel, herr II. tror sig hafva upptäckt, har han i regelu
på-bürdat Wachtmeister generaladjutant för yttre ärendena, dåvarande
öfversten Lagerbring. Så vidt jag ur herr H:s framställning kunnat
utleta, skulle det hufvudsakliga, som han vill lägga Lagerbring till
last, vara dels att han gifvit Wachtmeister åtskilliga dåliga råd,
hvaribland särskildt framhållits, att han skulle varit den, som
förmått Wachtmeister att stanna vid Säfvar, samt dels att ban, sedan
ban blifvit afsänd till Puke för att begära nva förhållningsorder,
skulle varit otillbörligt länge på vägen. För öfrigt gör han honom
medansvarig för allt, som med skäl kan förebrås Wachtmeister, i
det herr IL synes föreställa sig, att Lagerbring kommenderade icke
blott bela armén utan äfven högste befälhafvaren själf. Det synes
därför vara nödvändigt att först klargöra, i hvad egenskap
Lagerbring verkligen deltog i denna expedition. Han var, såsom kändt
torde vara, generaladjutant för yttre ärendena och ingenting annat,
och hör sålunda också uteslutande i denna sin egenskap bedömas.
Hvad hade nu en sådan enligt den tiden gällande instruktioner att
göra? Stabstjenstgöringen i fält ordnades under 1808—1809 års
krig enligt den år 180t! utfärdade »Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift
för arméns generalstab», underskrifven af Mauritz Klingspor. Enligt
denna instruktion skulle högste befälhafvaren närmast under sig
hafva »generaladjutanter hvilkas antal bestämdes efter arméns styrka
och operationer, samt skulle hvar och en af dem kunna förrätta allt
hvad embetet tillhörde, ehuru i anseende till ärendenas olika natur
göromålen dem emellan fördelades, v Denna anordning hade blifvit
satt i stället för den af Tibell föreslagna, fullkomligt riktiga
bestämmelsen, att det skulle finnas en stabschef. På tal om dessa
bestämmelser säger också Sparre: »men härmed var oredan icke
fullkomlig, utan anbefaldes därjämte, att de skulle omvexla med
hvarandra i deras befattningar, på sätt högste befälhafvaren fann
för godt. En skulle för tillfället vara generaladjutant för
expeditionen eller de inre ärendena, och en generaladjutant af dagen eller
för de yttre ärendena. Den förre, soin på befallning utfärdade alla
skriftliga order, kunde således i viss mån tvinga den sednare att
göra tvärt emot hvad han, på det hotade stället närvarande, ansåg
tjänligast. Häraf framgår nu tydligen för hvarje militäriskt
bildad person, att någon stabschef i modern bemärkelse icke fanns på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
