- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjuttonde årgången. 1897 /
8

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

fi. LAGERBRING

gerbring som öfvertalat Wachtmeister att stanna vid Säfvar:,
Wachtmeister måste således ha blifvit öfvertalad af någon? o. s. v. Det
synes» och »det ser ut» heter det öfverallt», men för mig »synes det>
och »ser ut», som om den. hvilken icke på något annat sätt kan
bevisa sina särande, på heder och ära gående anklagelser mot
fosterlandsälskande, ridderlige och tappre män, bör sluta med att
uppträda som historisk skriftställare. På ett ställe har emellertid herr
H. verkligen försökt sig pä ett slags bevis, hvilka försök dock mera
än något annat karakteriserar hans författareskap. Därmed
förhåller sig på följande sätt. Sparre berättar i sin ofvan omtalade
broschyr, hurusom hans regeinentsbefälhafvare Hedcrstjerna vid
återkomsten från Wachtmeister, hos hvilken han anhållit, att
Kronobergs regemente säsom mera uttröttadt än öfrige trupper skulle
efter någon hvila få utgöra arriergardet, påstod sig blifvit afbruten
— »af hvem vill ban icke säga», med den erinran, att äfven de
öfriga trupperna behöfde hvila, llederstjerna skulle då hafva blifvit
förargad och svarat denne »hvem» häftigt. Hammarskjöld säger nu
först och främst, att »Sparre själf var vittne till detta llederstjernas
uttalande». Detta framgår dock icke med säkerhet af Sparres egen
berättelse, ty efter att först hafva yttrat: »Vid» hans (Hederstjernas)
återkomst märkte vi1 genast att han blifvit förargad», fortsätter
ban: »några ibland officerarne» (icke några bland oss) »som han
plägade hedra med sitt förtroende, gingo honom till mötes». Att
Sparre, som då var en 19-årig fänrik och endast en helt kort tid
tillhört regementet, skulle hört till regementsbefälhafvarens förtrogne,
och att ban själf skulle velat gifva sig ett sådant betyg, är just
icke mycket sannolikt. Han har nog hört. berättelsen af några
äldre officerare, och det uttryck, »vi lofvade förtigenhet», hvarmed
ban afslutar sin skildring, kan mycket väl betyda, att Hederstjernas
yttranden meddelades inom kamratkretsen, och att där förtigenhet»
enligt Hederstjernas önskan ut]öfvades. Dette vill jag dock
ingalunda anse som bevisadt, ty jag skulle då göra mig skyldig till
samma svaghet i bevisföringen som herr II. själf. Saken är icke
heller af så stor vigt, ty till olycka för herr II., som naturligtvis
genast är färdig med den förklaringen, att denne hvem» icke kan
hafva varit någon annan än Lagerbring, har llederstjerna själf i
sina år 1857 utgifna »Anteckningar» skildrat sitt sammanträffande
med Wachtmeister. Han har där, alldeles på samma sätt som Sparre
återgifvit saken, berättat sina framställningar t.iil Wachtmeister, men
om det där märkvärdiga afbrottet uf en tillstädesvarande person
har han icke ett ord, och dock är det just detta afbrott, som herr H.
med sin fullkomliga brist på militäriskt omdöme tillmäter en sådan
betydelse, att han låter påskina, att bela uppehållet vid Säfvar
däraf förorsakades. Herr 11. söker också på sitt sätt förklara
orsaken till, att Hederstjerna gifvit denna episod en mildare färg».
Det har nog varit af »grannlagenhet , säger han. Ja, skulle verk-

1 Kurs. af mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:04:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1897/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free