Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ERINRINGAR
9
ligen grannlagenhet varit orsaken, så visar detta visserligen a ena
sidan, att Hederstjerna såsom författare vida skiljer sig från herr
H., men å andra sidan har man dock svårt att förstå, hvarför
Hederstjerna, som gör åtskilliga anmärkningar mot den af honom högt
aktade Wachtmeister, skulle anse sig behöfva visa någon särskild
grannlagenhet mot Lagerbring. Ah nej, skälet är nog det, att
Hederstjerna icke tillskref detta afbrott, om det verkligen ägt rum,
någon som helst betydelse, och däruti hade ban fullkomligt rätt, så
mycket mera som afbrytaren ej sade någonting annat, än hvad som
var fullkomligt sannt, eller att trupperna efter sin ansträngande
nattmarsch behöfde hvila, hvaraf dock icke följde, att denna hvila
skulle utsträckas ett helt dygn.
Men låtom oss återvända till herr H. och hans påstående, att
denne »hvem» icke kan hafva varit någon annan än Lagerbring. Jag
är nu i tillfälle att upplysa herr H. om. att denne mystiske person
icke var Lagerbring. Hederstjerna var nämligen den gången,
likasom många gånger både förut och efteråt, Lagerbrings underordnade,
ocli hade året förut slagits under Lagerbrings befäl vid Yiais och
Helsinge. Han kände honom därför mycket väl, och viste sålunda
också, att om Lagerbring hade någon speciel egenskap, så var det
just förmågan att sätta sig i respekt bos sina underordnade. Herr
H. kan därför vara alldeles viss på, att Hederstjerna hvarken tillåtit
sig, eller Lagerbring tillåtit Hederstjerna, ett sådant uppträdande,
som det ofvan omtalade. Men utom dessa allmänna skäl för mitt
påstående kan jag dessutom anföra ett alldeles särskildt. I sina
ofvannämnda anteckningar söker Hederstjerna så mycket som möjligt
taga Wachtmeister i försvar och har därvid, sedan han först
framhållit, att Wachtmeister nog uppträdt på annat sätt, om ban haft
fullt fria händer, följande uttalande: »men generalen lärer ansett sig
pliktig inhemta öfverbefälhafvaren Pukes föreskrift och i sådant
afseende afsändt öfverste Lagerbring under marschen till Säfvar.1
Detta var ju visserligen icke riktigt, då allmänt uppgifves, att
Lagerbring afsändes först efter framkomsten till Säfvar, men uttrycket
visar i alla fall, att Hederstjerna aldrig vid Säfvar den 18 aug.
träffade Lagerbring, och sålunda ej heller af honom kunnat blifva
afbruten. Ja däraf ser inan nu, huru mycken tilltro man kan sätta
till herr H:s s. k. bevisföring.
Den ifrågavarande replikväxlingen må nu lor öfrigt hafva förts
mellan hvilka som helst. Att den icke varit orsaken till
uppehållet vid Säfvar, är väl tämligen tydligt. Hederstjerna angifver ju
också belt öppet de skäl, som varit bestämmande för Wachtmeister,
då ban omtalar, hurusom Wachtmeister till honom yttrat, att han
<på truppchefernas1 tillstyrkan i hänseende till det långvariga
vistandet pä sjön och ovana att marschera beslutat hvila öfver denna
dag.» Detta är också alldeles riktigt. Det är truppcheferna, som
närmast hafva att bedöma truppernas stridsförmåga, men till trupp-
1 Kurs. af mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
