Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ERINRINGAR
201
såsom det beter, och såsom exempel därpå vill jag anföra den
skildring, ban gör af Lagerbrings återkomst till Säfvar den 19 på
morgonen, hvarvid ban icke alls haft stöd af några offentliga
handlingar. enär sådana icke finnas. Den lilla praktblomman har
sålunda uppvuxit utan annan näring än den Hammarskjöldska
fantasien. Med hvilket resultat nia läsaren själf döma. Herr II.
skrifver sid. 144: »Och ju närmare han (Lagerbring) kom detta
ställe, ju mer växte kanonernas dån; mellan detsamma kunde man
höra icke endast enstaka muskötskott1 utan hela generalsalfvoi’.-»1
Nu förhåller det sig emellertid så, att musköten var ett uråldrigt
vapen försedt med luntlås, och till hvilket användes s. k.
gaffelkäpp såsom stöd. Redan 1040 uppfanns bajonetten, och efter den
tiden beväpnades arméerna efter hand med ett vapen, som kallas
»gevär»1 och som äfven så kallades långt, före 1809.
General-salfvor åter användes uteslutande till honnörsgüring och
utfördes pä sä sätt, att gevären, laddade med löst krut, riktades
snedt uppåt, hvarefter salvan atfyrades. Kommandoorden i 1794
ars reglemente voro också för nämnda bandgrepp följande: »Gif
akt — till generalsalva. Batailloner — gören — färdiga, Lägg
ann i — vädret1 — fyr.»
Den stridsbild, herr Hammarskjöld pä detta sät.t framkallat,
skulle väl sålunda hafva ungefär följande utseende: Midt emot
hvarandra stodo de svenska och ryska arméerna, beväpnade med
antika vapen, hopsamlade ur något den tidens museum. Med
tillhjelp af dessa vapen, riktade mot skyn, besköto de sedan
hvarandra allt hvad tygen höllo — med löst krut — och med den
bekanta, fastän under sådana förhållanden något egendomliga
påföljden, att ungefär 1 af de stridande blef pä platsen. Ja sä
går det, när herr II. gifver sig ut pä egen hand, utan att. vara
stödd pä ena sidan af Sparre och pä den andra af Klingstedt.’- Jag
vill dock ieke vara nog grym att vidare följa herr II. på hans
utflykter på det militära området. Man kan verkligen icke begära,
att han, när ban gifver sig in på det området, skall begripa, hvad
han skrifver. Däremot borde man kunna begära, att ban icke
skrifver oin det, han icke begriper. Såsom misslyckadt torde också,
fa anses lians försök att. uppträda såsom »Tankeläsare». Hela hans
framställning af »hvad Lagerbring tänkte» under sin färd mot Säfvar
är ju fria fantasier, som icke borde ha sin plats i en historisk
afhandling.
Jag kommer nu emellertid till den allra betänkligaste sidan
af herr Hammarskjölds författareskap. Så länge herr II. rör sig
’ Kurs. af mig.
2 Denne sistnämnde använder äfven i en not en gång ordet
»general-salva», men han var ju också, såsom bekant, ieke officer utan chef för
iutendenturen. Hans militära bana inskränkte sig till, att han i
ynglingaåren varit lifdrabant hos Gustaf III, och den öfverstetitel, han på äldre
dagar erhöll, tillföll honom utan några militära meriter eller ens någon
militärisk tjenstgöring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
