Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 (i. LAGERBRING
på det rent militära området, kunna ju de af honom begångna felen
utan att herr H. däröfver behöfver känna sig det minsta sårad,
skrifvas på okunnighetens räkning, men, när ban, för att göra sina
beskyllningar mot general Lagerbring mera trovärdiga, tager sig för
både att nedsätta dennes erkändt militära duglighet och att, hvad
ännu värre är, göra försåtliga anspelningar mot hans karaktär, dà
har herr II. egnat sig åt ett författareskap, som, om det. utöfvats
af tanklöshet, måste djupt beklagas, men som, om det skett med full
vetskap, står pä smädeskrifveriets gräns.
I afseende pä Lagerbriugs militära duglighet yttrar herr IL
sid. 134, sedan han dock först erkänt, att Lagerbring vid denna
tidpunkt »hade att blicka tillbaka på en ganska förtjänstfull
militärbana», följande: »Huruvida ban ägt någon större militärisk
begåfning är likväl svårt att afgöra, emedan han ju aldrig haft
tillfälle att visa hvad han i större förhållanden dugde till», samt
vidare pä följande sida:» Det förhöll sig nog ined honom som med
Gustaf Wachtmeister, att ban, hvad krigföringen angår, stod långt
efter sin tid.» Jag är nu i tillfälle att soin svar på dessa herr
II:s privatfunderingar meddela, att Lagerbring, lika litet som
Döbeln, Adlercreutz, Vegesack eller någon annan af 1809 års
krigare, kan göra anspråk på att kallas för fältherre i detta ords
egentliga bemärkelse. Fanns också hos någon af dem, såsom
exempelvis hos Döbeln, naturlig begåfning i den riktningen, sä fattades
ju hvarje tillfälle att utbilda dessa anlag. De rörde sig, desse män,
för att sådant skulle kunna hafva skett, i allt för små förhållanden.
Däremot kan jag upplysa herr II. om, att Lagerbring var en för
sin tid och för de förhållanden, under hvilka han hade tillfälle
att verka, mycket kunnig och framstående officer, samt såsom
sådan också högt skattad af sin samtid. Jag bar redan haft
tillfälle att citera ett och annat omdöme. Jag skall här ytterligare
tillfoga några. I den biografi, som infördes i den af inig förut
omnämnda soldattidskriften, heter det sålunda: »Under den tid, ban
(Lagerbring) var tjänstgörande vid åländska armén, hade han
förstått att tillvinna sig officerscorpsernas och truppernas aktning och
förtroende i hög grad; man knorrade ej öfver att i befäl se sig
förbigången af Lagerbring; de äldre erkände, att ban borde föra
befälet, och de yngre gladdes öfver att han fick det.» Och den
framstående man,1 som i 1847 års årgång af
Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och tidskrift tecknade Lagerbrings personlighet,
säger där bland annat om honom: »Pä exercisfältet och i småsaker
lät någon gång general Lagerbring hänföra sig af sitt lynnes
liflighet och oro; men då det gälde, då kulorna hveno, då var han
lugn, snabbrådig och beslutsam». Herr H. tror sig visserligen hafva
kommit under fund med, att Lagerbring icke hade någon kunskap
om den nya taktik, som »franske revolutionen och Napoleon
uppfunnit», samt att »han saknade kännedom om Napoleons fälttåg.»
1 Dåvarande öfverstelöjtnanten sedermera landshöfdingen von Troil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
