Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
EMIL OLMER.
De lüneburgska statsmännen, som med nöje sågo, att
hertigen kom i trångmål, hvaraf han för framtiden skulle
lära sig att bättre uppskatta sina bundsförvanter, lade sig
nu allvarligt vinn om, att Kristian Y i sina åtgöranden
mot Gottorp ej måtte gå längre, än som var förenligt med
huset Lüneburgs intresse. Detta framgår af flere
skrifvelser från de lüneburgska furstarne vid denna tid, om
också en del af de uttalanden och försäkringar, som
gjordes, skedde mera pro forma och för syns skull för att
öfvertyga hertigen och Sverige om, huru man i Lüneburg
alltjämt verkade för hertigens bästa. Georg Vilhelm i
Celle framhöll i medlet af maj för lüneburgska sändebudet
Fabricius i Hamburg, huru det bästa medlet mot dansk
aktualitet vore, att garanterna sinsemellan öfverenskomme
om en skriftlig deklaration, det de i följd af garantien
öfver alten aiska fördraget ämnade vaka öfver, att
differen-tierna ej sloge ut i någon vidlyftighet eller oro. Om den
ena parten angrepe den andra, skulle man med samlad
styrka skydda den öfverfallne, och man skulle särskildt
tillse, att de gottorpska trupperna, som voro i de allierades
tjänst, vid sin återkomst finge fritt intåg i hertigens land.
Särskildt fick Fabricius befallning att inför sjömakternas
ministrar framhålla, huru dessa både i Köpenhamn och
Hamburg borde göra sådana kraftiga deklarationer, att
Danmarks afsikt ej komme till exekution. Därjämte skulle
Fabricius tillkännagifva, huru de lüneburgska furstarne
låtit de gottorpska trupperna, som voro på väg till
Nederländerna, men ännu befunno sig på Lüneburgs område,
inställa sin marsch. De hade gjort detta, på det att i
nödfall trupper skulle finnas till hands att motsätta sig
Danmarks åsyftade våldsamheter. För öfrigt skulle de
lüneburgska furstarne själfva, ifall oro utbröte, bli nödgade att
hemkalla sina egna trupper, som voro på väg till de
allierade. Inför svenske ministern Yellingk skulle Fabricius
tillkännagifva, huru de lüneburgska furstarne voro villiga
att till gendrifvande af Danmarks planer taga nödiga
mesurer med konungen i Sverige. Georg Vilhelm tviflade ej,
att Kristian V skulle närmare betänka sig och ej skrida
till någon aktualitet, om svenska regeringen visade en rätt
vigeur, gjorde nödiga anstalter till krig och framhölle, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
