Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
EMIL OLMER.
rådena Eiderstedt, Ditmarschen och Stapelholm, besatte
alla passen och fortsatte sin marsch, tills de kommo i
närheten af Holmerskans. Där förde en svensk kapten
Zacharias Wulf befälet. Besättningen på skansen utgjorde
omkring 200 man, och flere af officerarne voro svenskar. Den
danska befälhafvaren öfverstelöjtnant Yougt lät uppfordra
kommendanten att uppge skansen. Kapten "Wulf svarade,
att han var väl försedd med allt och ville tappert försvara
sig. De danske läto då på bägge sidor om skansen
uppkasta batterier och skredo 1 juni kl. 3 på morgonen till
angrepp.1 Konungen själf besökte lägret den 2 juni, då
öfver 100 bomber skola ha inkastats i skansen och en
häftig kanonad ägde rum. De belägrade försvarade sig
emellertid tappert. Konungen befallde då, att man skulle
skaffa gröfre kanoner och större mörsare från Rensburg.
Detta skedde den 3 juni, då man å båda sidor mest höll
sig stilla och reparerade gjorda skador.
Under det att striden hvilade 3 juni, höllos
öfverläggningar med sjömakternas ombud i Rensburg. Hoppe
föreslog den utvägen, att konungen skulle lämna de
furstliga skansarne medlarne eller andra makter i händer, tills
tvisten mellan Danmark och hertigen blifvit afgjord. De
danske gemälte, att det skulle taga lika mycken tid att
öfverenskomma därom som att bli ense i själfva
hufvudsaken. För öfrigt hade man nu gått så långt, att
konungen omöjligen kunde medgifva något dylikt och uppskjuta
företaget. Då sjömakternas sändebud icke kunde utverka
bifall till förslaget, anhöllo de blott, att fientligheterna
måtte afstanna, sedan skansarne blifvit kullkastade, samt
att åtskilliga af de danska trupperna begångna excesser
måtte rättas. På denna anhållan gaf konungen ett
tillfredsställande svar.2 Danska regeringen synes vid denna tid
ha varit särdeles nöjd med sjömakternas sändebud, ty
samma dag, som ofvannämnda konferens hållits, fingo de
danska ombuden i Hamburg befallning att förära dem hvar-
1 Både 1 och 2 juni uppgifvas såsom dagen för angreppets början.
Leijonclo uppger en gång 1, en annan gång 2 juni. De flesta uppgifterna
äro för 1 juni, som torde vara riktigast, ty det var ju då, som danska
regeringen hotade med öfverfallet, därest hertigen ej biföll projektet.
’ Extrakt af konferensprotokollet, Rensburg 3 juni 1697. Geheime
Beg. DRA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
