Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL RELIGI0NBFRIHETSFRÅGAN8 HISTORIA 1778—79 55
Af Chydenii själfbiografi veta vi att hans memorial af
ärkebiskopen undanhöll» prästeståndet, tills frågan väcktes i adeln och
således måste komma under behandling också i prästeståndet.1
Bäcker-ströms memorial hade icke haft åsyftad verkan. För att nu hindra
att frågan helt och hållet skulle skjutas åt sidan, underläto förvisso
icke religionsfrihetens vänner i prästeståndet, bland dem i främsta
rummet Chydenius och öfverhofpredikanten, sedermera ärkebiskopen
von Troil, att för konungen framhålla nödvändigheten af just frågans
väckande i ett annat stånd.8 Med hänsyn härtill, meu med hänsyn
framför allt till karakteren af Ramels memorial, enligt hvilket
ärendets ordnande borde fullständigt öfverlämnas till Kongl. Maj:ts »hulda
försorg»,3 har man allt skäl att anse Fersens uppgift, att konungen
öfvertalade Ramel att framställa förslag i saken,4 vara
öfverensstämmande med verkliga förhållandet.
Gustaf III trädde således i det kritiska ögonblicket emellan och
räddade den af Chydenius ursprungligen väckta frågan från att utan
vidare förfalla. Detta var det väsentligaste han kunde göra. Att
sedan genomdrifva saken i de skilda stånden, var i jämförelse härmed
af mindre betydelse. Vi veta dock, att Gustaf icke heller underlät
att, där så behöfdes, utöfva sitt inflytande i detta hänseende.
I adeln var hofpartiet i afgjord majoritet, och den opposition,
som här drefs af en Johan von Engeström och måhända af andra
med honom, verkade icke mycket;5 religionsfriheten antogs, ehuru
med vissa bestämda inskränkningar, hvarigenom det Ramelska
memorialets afsikt att lämna frågan i konungens händer, sedan den
principielt godkänts, blef omintetgjord.6 För borgareståndet
behöfde man ej på förhand frukta; med ett par tillägg bifölls också
adelns beslut där så godt som enhälligt.7 Men i bondeståndet var
sakenB utgång från början högst tvifvelaktig. Att konungen öfver
hufvud i detta stånd utöfvade stort inflytande genom Schröderheim,
som var ståndets sekreterare — med Bellman som biträde —, är i
och för sig klart och bestyrkes för öfrigt af Schröderheims eget
yttrande i bref till Gustaf III, att »eftervärlden icke skall neka mig
den rättvisan, att jag styrt 1778 års riksdag efter Eders Maj:ts
plan och vilja.»8 Huru talangfullt Schröderheim stälde och styrde
just vid religionsfrihetsfrågans behandling i ståndet, därom berättar
en samtida, Lars von Engeström, en lustig och för bondeståndet i
1 Chydenius, ». a., s. 434.
8 Fersen, a. a., IV, s. 137, påstår detta bestämdt och är, af allt att
döma, i denna pankt trovärdig. — Kamels memorial föredrogs den 16 januari
(icke den 15, såsom Palmén uppgifver, a. a.,’S. CXCI).
5 Levin, a. a., s. 140.
4 Fersen, a. a., IV, s. 137.
6 Lars von Engeström, Minnen och anteckningar, utg. af E. Tegnér,
I, s. 20. — Protokollet, som jag sedermera sett i fiiddarhusarkivet,
bevarar dock inga spår häraf. Oppositionen var kanBke blott en uttryckslös
stämning.
6 Odhner, a. a., I, s. 574.
’ Levin, a. a., s. 143 f.
8 Schröderheim, Anteckningar, s. 253.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
