Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
fordran, blir dock ett sådant högt och nådigt tillbud i sig själf det
jag oändeligen högt Tärderar.»1 Chydenius sökte och fick heller
aldrig någon befordran ; de enda utmärkelser han under Gustaf III:s
regering erhöll voro prostetiteln och teologie-doktorsgraden. Dessa
tillföllo honom visserligen begge under eller kort efter riksdagen
1778—79; men den förra utmärkelsen fick han på sina medbröder»
uttalade önskan, — »utan min ringaste egen åtgärd», säger han själf
—,2 och den senare måste väl anses hafva,varit en rättvis gärd af
erkänsla för synnerligen framstående -verksamhet som präst,
riksdagsman och skriftställare.
Fersens stora misstag beträffande Chydenius utesluter dock ej
möjligheten af att konungen verkligen, såsom Fersen påstår,
användt »alla möjliga medel» för ernående af majoritet i prästeståndet
för religionsfriheten. Tvärtom talar för riktigheten af Fersens
uppgift härutinnan Chydenii berättelse om sakens behandling i
prästeståndet. Medan Chydenius ståndaktigt vidblef sin uppfattning, när
den konservativa majoriteten »med en ogemen häftighet» gjorde sin
stormlöpning på hans memorial, fans det andra som voro mindre
fasta i sin hållning. »Nästan alla mina medhållare i ståndet»,
berättar Chydenius, »sviktade och drogo sig undan och jag stod allena,
när elden var som starkast, ehuru andra förut varit däruti så
nitiska och verksamma som jag.»3 Man får häraf det intrycket,
att dessa personers ifver icke berott så mycket af deras fria
öfvertygelse som af yttre inflytelser.
Hvilka präster af Chydenius här åsyftas, är omöjligt att med
full visshet säga. Men då Chydenius själf tidigare undantager
Troil och domprosten J. M. Fant, och andra för saken »nitiska och
verksamma» medlemmar än Bäckerström och Waller ej äro
bekanta, så kommer man ofrivilligt att tänka på desse. Att
Bäckerström tagit intryck af de utdelade agitationsskrifterna, erkännes af
honom själf. Men det förefaller vidare, på grund af memorialets
syfte och hela karakter, som om Bäckerströms försäkran, att han
af »egen öfvertygelse» tagit sitt steg, vore plåstret på det sjuka
samvetet. Jag är därför benägen antaga att Bäckerström af andra,
för hvilkas afsikter konungen ej kunde vara främmande, öfvertalats
att inlämna detta memorial, för hvilket han sedan icke vågat stå.
Hvad Waller beträffar, har jag redan uppvisat sannolikheten af att
han handlat med konungens vetskap. Ifrig anhängare af hofvet,
tjänstgörande e. o. hofpredikant, innan han blef kyrkoherde i Örebro,*
har Waller antagligen rönt personlig påverkan af konungen.
Om Bäckerström och Waller handlat under inflytande af en
fastare vilja, så är därmed dock ingalunda sagdt, att de härför
erhållit löfte om hederlig vedergällning i en eller annan form. Det
är ju i allmänhet svårt att bestämma motiven för en persons hand-
1 Chydenius, a. a., a. 437.
s Chydenius, a. a., s. 424.
3 Chydenius, a. a., s. 434.
4 Biographiskt Lexicon, XIX, s. 254.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
