Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
strödda meddelanden och aktstycken
Hjärne har naturligtvis icke förbisett, men han har, synes det, icke
tillräckligt framhållit skillnaden mellan dessa universella vetenskaper
och historien, som väl i främsta rummet är inhemsk. Han har
lika litet förbisett omöjligheten för oss att på de områden af
allmänna historien, som icke längre äro strängt nationella, följa med
de stora kulturfolken. Däremot torde han, för att vara fullt rättvis,
något mera kunnat framhålla, att vi, äfven om vi sällan behandla
främmande ämnen, verkligen gjort icke så små insatser äfven i den
europeiska historieforskningen och sålnnda icke varit fullkomligt
»passiva», att vi icke alldeles försummat de rika källor, som våra
arkiv för denna historia gömma. Vi behöfva endast nämna vissa
urkundspublikationer, vissa bidrag till sextonhundratalets historia.
Men äfven här stöta vi på språkfrågan — för att icke tala om den
nyss berörda sifferfrågan. Svenska historiska arbeten läsas utom
Skandinavien och Finland nog stundom i Tyskland, utom dessa
länder endast undantagsvis. Vilja vi ej skrifva på främmande språk,
lära vi aldrig med framgång kunna deltaga i det internationella
historiska arbetet. Utom tid och språkförmåga erfordras därtill äfven
penningar, ty en i ekonomiskt afseende fullt oberoende facktidskrift
lärer vara ett första villkor för ett sådant deltagande, då vi väl icke
ensamt böra gästa i utländska tidskrifter, och utan studier i
främmande land lära vi ej kunna lösa problem utom vår egen historia.
Vi se ju då och då, huru svårt utländingar ha att behandla svenska
ämnen; samma svårigheter finnas för oss i fråga om utländska.
Professor Hjärnes i så mycket träffande kritik har emellertid
haft ett särskildt syftemål. Han framkastar, om vi förstått honom
rätt, den djärfva planen, att vi svenskar skulle på olika områden
bearbeta historien om Karl XII:s tidehvarf, följa dennes historia i
alla dess förgreningar på polskt, ryskt och lillryskt, rumäniskt och
turkiskt område. Han har velat framställa ett program för en
»svensk historisk akademi», som kan förfoga öfver »en hel skola af
noggranna arbetare och enkom utbildade specialister». För att låta
denna i sanning storslagna tanke framträda i vederbörlig belysning
kan det ju vara lämpligt att låta skuggor falla öfver vår nuvarande
historiska författareverksamhet. Själfva tanken är emellertid utförd
med vältalighet och värme. Vi instämma gärna med förf. däri, att
vi svenskar i vida högre grad än ryssar och polackar, för att icke
tala om rumäner och turkar, äga förutsättningarna för utförandet af
ett sådant arbete. Vi instämma gärna med honom däri, att vi i
vår egen historias gång, som »vetter från hedenhös åt öster och
samlar sig omsider i en väldig kamp, som omfattar hela Östeuropa»,
ha en eggelse till ett sådant arbete, och vi skulle gärna unna honom
glädjen att se, om icke planen förverkligad, åtminstone grunden för
dess realiserande lagd. Men att vi på historiens fält någonsin skulle
uppnå »den ständigt jämna växelverkan», som t. ex. i fråga om
naturforskning råder mellan svenskt och europeiskt arbete, därom
kan man dock hysa tvifvel, så gärna vi än skulle se något sådant
komma till stånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
