Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svensk historieskrifning och svensk patriotism 81
växer upp». Vi dela ej den naiva tron på det oskuldsfulla, ädla och
ofördärfvade folket. Äfven vi ha någon bekanskap med fröken Keys
litterära heros C. J. L. Almqvist, ehuru vi icke äro nog förmätna att
aspirera ens på halfvan bland de sju och en half personer i Sverige,
som enligt henne rätt förstå denne store författare. Men vi tro i alla
fall icke på den skönmålning af den svenska allmogen, — ehuru vi
skatta dess betydelse i vår historia mycket högt — som utmärker
Almqvists folklifsbilder. Den felar i idealism lika mycket som
Strindbergs skildringar göra i realism, och de senare stå dock säkerligen
sanningen vida närmare. I alla tider har i Sverige ur rödmålade
stugor och ur vindskamrar framvuxit stora män — det är ju ett
vackert drag i det svenska folkets utveckling, men det är först när
de assimilerat den högre bildningen, som de blifvit sitt folks
välgörare. Det är uppifrån och från fåtalet, som det högre ljuset
kommer, som skall genomtränga massorna. Det är detta fåtal med
sann bildning, som lifligast känner, som djupast fattar både det
verkligt nationella och värdet af allt det, som gör fäderneslandet för
oss dyrbart. Vi hänvisa författarinnan till allt det fina, som hon
själf i den vägen har yttrat. Men visserligen borde mycket mera
kunna göras för att komma denna sanna bildning att tränga ned till
de dunkla lagren, och i det afseendet förete ju dagens sträfvanden
ett och annat lofvande drag.
Vi kunna ej dela författarinnans mening, att vår lösen för
närvarande borde blifva »Europa åt Sverige» i stället för »Sverige åt
svenskarne». Vi ha alltför mycket lidit af en välment kosmopolitism’.
Det kräfves enligt vårt förmenande en stark nationell grund för att
kunna med fördel tillägna sig de europeiska idéerna. I annat fall
förlorar man endast sig själf.
För fröken Key, liksom för många andra, står våra dagars
norska patriotism i det fagraste ideella ljus; hon har för densamma
nästan endast beundrande ord. Vi erkänna gärna, att den har i sig
mycket vackert och afundsvärdt, mycket efterföljansvärdt. Men hon
synes oss glömma dess mörka skuggsidor. Vi åtminstone beundra
ej den patriotism, för hvilken ett utmärkande kännetecken tyckes
vara att tro sig själf lika stor som sina fjäll. Den påminner oss
alltför mycket om forna dagars rudbeckianism i Sverige och vi
befara, att liksom denna den en gång kommer att röna ett allvarsamt
bakslag och lida eu allvarlig förödmjukelse. Vi beundra lika litet
den patriotism, som förblindad af parti- och nationalhat räcker ett
finger åt främmande makter för att påkalla deras inblandning. Den
påminner oss alltför mycket om polsk fosterlandskärlek, för att vi
ej skulle tänka: vestigia terrent. Hvarken Norges politiska eller
intellektuella lifskraft har ännu kulminerat, menar författarinnan, och
vi äro visserligen ense med henne däri men på ett helt annat sätt,
än hon torde fatta saken. Ögonblickets norska politik synes
snarast vara af det slag, som förr eller senare alstrar revolutioner,
så illa är jämvikten afpassad, och i våra dagars norska litteratur
Hitt. Tidtkrijt 1898. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
