Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
th. westrin
Görtz, Gyllenborg och den svenske ambassadören i Paris
friherre Erik Sparre. Ehnru originalen ej kunde företes,
syntes bevisen de flesta samtida bindande. Och de
historiska skriftställarne, främst Voltaire,1 som ännu mer
intrasslade »intrigen» genom att i densamma inblanda tsar
Peter och den spanske ministern Alberoni, fastslogo såsom
ett faktum, det där ända in i våra dagar2 vunnit tilltro,
att svenska regeringen i mars 1717 ämnat skicka en
krigsstyrka öfver till Skottland i ofvan angifvet ändamål. Men
en och annan samtida, som ägde en närmare kännedom om
vårt lands belägenhet vid den tiden och om honom, hvilken
framstod såsom den egentlige arrangören å Sveriges vägnar
af det jakobitiska äfventyret, nämligen Görtz, tillmätte
hans planer ej en sådan räckvidd, utan ansågo dem endast
åsyfta att aflocka ett rikt, politiskt slaget men hämndlystet
parti penningar till Sveriges hjälp i dess nöd. Och denna
uppfattning har delats äfven af åtskilliga framstående
forskare på senare tiden.3
* *
«
Äfven om man, ehuru med orätt, anser Görtz hafva
velat verkställa en svensk invasion i Storbritannien till
den afsatta Stuartska dynastiens förmån, så var han dock
i alla händelser ej upphofsman till planen. Ty en sådan
bragtes på tal flera gånger och från skilda håll, innan
ännu Görtz med ingången af 1716 blifvit allrådande
minister.
Första gången frågan om Pretendenten förelades den
svenska regeringen, var ej långt efter kongressen Utrecht.
Ludvig XIV, som dittills skänkt sitt stöd åt de fördrifna
Stuartarne, först Jakob II och efter dennes död (1701)
»Jakob III», den företrädesvis s. k. Pretendenten, lofvade i
det i Utrecht 1713 emellan Frankrike och England
ingångna fredsfördraget att ej molestera drottning Anna
eller hennes efterträdare af den protestantiska linien, att
1 I »Histoire de Charles XII. Roi de Suède», 8:e boken.
2 Se t. ex. Fryxells »Berätt. ur Sv. hist.», del. 29, s. 47—64 och
Lecky, »Englands historia i adertonde århundradet», I, 240.
3 Till exempel af F. F. Carlson, »Om fredsunderhandlingarna åren
1709-1718», s. 98-108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
