Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
th. westrin
Torypartiet hade genom de sista valen kommit i
minoritet i parlamentet och ansåg sig förloradt, om ej en
hastig ändring inträffade. Medlemmar af detsamma
uppmanade genom svenske ministern i London grefve Karl
Gyllenborg i febr. 1715 Karl att angripa Hannover. Detta
skulle framkalla den åsyftade ändringen. Som de voro
jako-bitiskt sinnade, anhöllo de därjämte, att konung Karl »ville
visa sin vänskap» mot Pretendenten, i hvilket fall de
lofvade rikligt understöd i penningar.1 Kort därefter
framlade de äfven en detaljerad plan, huru Pretendenten lättast
skulle hjälpas upp på tronen: det skulle ske så, berättar
Gyllenborg till ombudsrådet v. Müllern under den 29 april
och 31 maj 1715, att konung Karl under någon pretext,
t. ex. en landstigning i Jutland eller Bremen, läte inskeppa
5000—6000, ja endast 3000 -4000 man i Göteborg och
skickade dem öfver till Skottland.2 Den tacksamme
Pretendenten skulle ömsa religion och blifva Karls trogne vän.
I nödfall nöjde sig jakobiterna med att med konungens
»kommissioner» armera fregatter såsom kapare i Nordsjön
med rätt att i Göteborg köpa gevär för 10,000 man. För
sin del kunde Gyllenborg ej se hvad som äfventyrades
genom en sådan expedition, ty han ansåg, att
engelsk-han-noverska hofvet alltid skulle vara Sverige vidrigt. Müllern
svarade d. 3/14 juli, att han haft betänkligheter att
föredraga Gyllenborgs bref för konungen.3 »Ty om Kongl. Maj:t
skulle falla på de tankar» att villfara tories’önskningar, skulle
Sverige draga sig ett nytt krig på halsen och mista sin
kredit hos de protestantiska makterna, »hvilka ännu äro
våra vänner och som oss härtills ansett och hållit för den
1 Gyllenborg till ombudsrådet v. Müllern d. 15/26 febr. 1715
(Ang-lica RA.)
2 Tanken att vända sig till Karl XII och planen till samverkan
emellan honom och jakobiterna hade till upphofsman hertigen af Berwick, som
jämte Ormond var ledare af Pretendentens politik. Se G. Syveton,
»L’erreur de Goertz» (i »Revue d’histoire diplomatique», årg. IX och X,
1895-96).
3 Såsom synes af v. Müllerns und. skrifvelse 31 juli/11 aug. "har
förslaget dock framställts för konungen. Med anledning af ett hertigens
af Berwik genom ambassadören Sparre framställdt likartadt förslag (se
nedan) säger Müllern nämligen: «Sjelfva saken är redan för detta E. K. M:t
bekant, och då hon för en tid sedan här var på benen, fann E. K. M:t efter
dess högt upplysta omdöme mycket betänkligt vara att taga dess utförande
allena på sig. >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
