Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERRÄTTELSER
289
son, hvilken också besörjt den i språkligt och diplomatiskt
hänseende mycket omsorgsfulla återgifningen i tryck. Ett i ljustryck
återgifvet facsimile af handskriftens första sida åtföljer skriften.
— Gustaf Bångs Europeisk kulturhistoria i korta drag har
under förra halfåret fullständigt utkommit i två baud om
tillsammans 777 sidor. Det är icke någon vetenskaplig sammanfattning af
forskningens nyaste resultat, ingen handbok eller uppslagsbok för
män af det historiska facket — bestämda fakta och data innehåller
den tvärt om icke i någon större mängd; ämnets oerhörda omfång
möjliggör icke heller någon sådan behandling inom gränserna af två
mindre band. I ett antal fristående kapitel behandlar författaren i
stället uti »korta drag» ett antal betydelsefulla personligheter eller
moment i den europeiska kulturutvecklingen med »den
indoeuropeiska rasen» som bakgrund. Man kan sedan följa i mer och mindre
ekizzartad framställning den helleniska och romerska odlingen,
kristendomens framträdande, germanerna och medeltiden, renässansen,
upplysningstiden, våra dagars förnämsta kulturdrag m. m. Särskildt
intresse synes författaren ägna åt konstens och litteraturens heroer
under olika tider. Framställningen är, som sagdt, för det mesta
mycket skizzerad, på samma gång i allmänhet mycket lättläst; i
språket röjer sig ofta en poetisk flykt. Man kan till och med
anmärka, att författaren alltför mycket håller sig i den »högre stilen»,
och det blir stundom tröttsamt att kapitel efter kapitel röra sig i
konsthänryckningens rymder, helst bildspråket ej alltid håller
profvet. Det hade enligt vårt förmenande ej skadat, om förf. för egen
del emellanåt lagt på sinnet hvad han någonstädes säger om
romantiken: »man äter icke sockerbröd året om utan att omsider vämjas
därvid» eller längta efter »sund, grof, närande spis». Att i öfrigt
innehållet är något ojämnt, kan ej förvåna. Vid sidan af verkligt
goda skildringar finner man svaga, t. ex. kapitlet »Vår tids
diktning», som bland annat väcker vår undran genom sitt loftal öfver
Zola, icke den oförskräckte förkämpen för rättvisan i Frankrike,
utan författaren med sin redan antikverade metod, under det att
t. ex. Dickens icke är nämnd. Kapitlet om »Den väpnade freden»
utmärker sig ock genom stor ensidighet. Sitt största intresse har
arbetet onekligen genom den illustrativa utstyrseln, såsom vi redan
haft tillfälle påpeka. Denna utgör i och för sig en liten kurs i
kulturhistoria, åtminstone i vissa sidor af densamma, så mycket mer
som den icke står i alltför stort beroende af texten. Bilderna äro
valda med smak och urskillning; för att endast taga ett par
exempel äro både renässansen och 1700-talets olika smakriktningar
synnerligt rikt och väl representerade. Det är ett nöje och det kan äfven
vara instruktivt att gå igenom dem.
— Sitt program trogen har föreningen Heimdal i Uppsala äfven
detta år utgifvit några häften af historiskt intresse. Sålunda har
fru Nyblom i n:r 53 meddelat några varmhjärtade och väl sagda
betraktelser öfver Fosterlandskärlek, denna »sköna orimlighet», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
