Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 2
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Om utbytet af Strickers brefsamling är obetydligt i denna för
öfrigt redan klargjorda del af ämnet, så är det i stället rikligt i
den punkt, där mina resultat senast inskränkte sig till blotta
hypoteser: i fråga om bedömandet af Bäckerströms och Wallers
uppträdande till förmån för religionsfriheten.
Till en början må framhållas, att Strickers korrespondenter
känna blott två ifrare i prästeståndet för den af de andra stånden
genomförda reformen, Chydenius och Bäckerström. Icke ens den
ofvan citerade riksdagsmannen Rogberg vet, att Waller haft sitt
finger med i spelet. Det är först efter det Vestén, Wallers svåger,
yppat, att Waller var författare till »Supplementet» till Litøencrants’
memorial,1 som Wallers namn förekommer i sammanhang med
frågan om religionsfriheten. Af detta förhållande tyckes mig böra
dragas den slutsatsen, att Waller, utan att våga eller vilja synas för
sina ståndsbröder, skrifvit sitt »Supplement», om hvars tillkomst
däremot konungen och Liljencrants näppeligen kunnat vara okunniga.2
Att Waller följaktligen är en af de ledamöter af prästeståndet, om
hvilka Chydenius i sin själfbiografi berättar, att de »sviktade och
drogo sig undan .. . ehuru [de] förut varit- däruti så nitiska och
verksamma som jag»,s kunna vi numera taga för gifvet.
Religionsfriheten var för prästerskapet i allmänhet, och äfven
för Strickers prästerliga korrespondenter, en nagel i ögat. Det är
därför ej att undra öfver att korrespondenterna rikta en skoningslös
kritik mot sina kolleger Chydenius och Bäckerström. Man låter
förstå, att de författat sina resp. memorial i syfte att vinna teologie
doktorsgraden. Peter Collin, teologie lektor i Växiö, skrifver
därifrån den 6 februari 1779: »Fri religions öfning är beviljad,
hvaremot Präste-Ståndet stridt, utom Chydenius och Bæckerström,
som ingen heder hafva af sina memorialer, om de ock derigenom
bli Doctores.» A. Ramstedt, som var sekreterare i Samfundet Pro
Fide dr Christianismo, skrifver den 2 februari från Stockholm:
» Doctor erne äro ännu icke utnämnde. 2:ne af Ståndet, som förut
icke vore påtänkte, torde få hw sin Sidenhatt just derföre att de
så högeligen recommenderade Reh Friheten, om hvilken man varit
så ganska mycket angelägen. Preste Ståndets Betänkande har likväl
gjordt, att både Adeln och Borgaren ångra sitt tagna beslut.» Prosten
M. Gyllenskepp (tecknar sig M. Gs) skrifver den 22 Februari
(antagligen från Fridlefstad, där han var kyrkoherde), efter att först
ha uttryckt sin tillfredsställelse med prästeståndets protokollsutdrag
i frågan: »Jag väntar nu sidste posts avisor, för at ther se mycket
nytt, och til äfventyrs Doctores. Blir Promotion, så äro väl
Bæckerst. och Chydenius ibland de förste.»
Historikern får icke betrakta dylikt som annat än skvaller, si
framt han ej känner faktiska förhållanden, som gifva stöd åt det
lösa pratet. Beträffande Chydenius finnes intet sådant, för honom
1 I det nyas citerade brefvet till Stricker af »/» 1779.
2 Jfr Hist. Tidskrift, 1898, s. 56-57.
3 Chydenius, Politiska skrifter, s. 434.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
